Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i teoretisk fysik
Här följer textversionen av poddavsnittet Plugga naturvetenskap – Teoretisk fysik.
Om poddavsnittet
Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Teoretisk fysik"
Inspelningsdatum: 26 mars 2021
Medverkande:
- Hedda Thomson Ek, miljövetarstudent och moderator
- Zenny Wettersten, mastersstudent
- Patrik Edén, universitetslektor och forskare
Intro
Hur kan teoretiska modeller hjälpa oss att förstå verkligheten? Varför är matematiken ett viktigt språk i fysiken? I det här avsnittet av Plugga naturvetenskap får du höra mer om hur det är att läsa kandidatprogrammet i teoretisk fysik vid Lunds universitet.
Om oss som deltar i podden
Hedda: Välkomna till ännu ett avsnitt av Plugga Naturvetenskap. Idag sitter jag i studion med Zenny Wettersten och Patrik Edén, välkomna hit. I det här programmet ska vi prata om teoretisk fysik som är ett av de naturvetenskapliga kandidatprogram som man kan läsa på Lunds universitet. Ni är båda på ett eller annat sätt involverade i det här programmet, och vi ska börja med att ni får presentera hur ni är involverade i programmet.
Zenny: Jag heter Zenny och jag har pluggat det här programmet tidigare. Jag pluggar just nu masterprogrammet i teoretisk fysik här i Lund, och det började jag med direkt efter att jag tog min examen här i just teoretisk fysik på kandidatnivå.
Hedda: Kul att ha dig här. Patrik vem är du?
Patrik: Jag forskar och undervisar i teoretisk fysik. Jag är lektor och sitter på institutionen för astronomi och teoretisk fysik, dessa två grenar hänger ihop administrativt. Jag undervisar både på kandidatprogrammet och på masterprogrammet.
Vad är teoretisk fysik?
Hedda: Så ni har båda en bakgrund inom fysiken. Jag tror att många har koll på vad fysiken är ungefär, men vad är teoretisk fysik för något?
Zenny: En väldigt bra förklaring som jag alltid kommer fram till är att teoretisk fysik är fysik för folk som inte gillar labbar. Utifrån hur vetenskap ser ut och praktiseras idag så är fysik den äldsta moderna vetenskapen på det sättet. Den har därmed utvecklats så långt att de som tar fram modeller och de som testar modeller inte längre är samma personer. I de flesta andra ämnen så är det fortfarande samma personer som gör båda de sakerna, men inom fysik så har vi kommit så långt att det inte riktigt är praktiskt att specialisera sig inom båda. En teoretisk fysiker är då den som sitter med alla siffror som samlas in från alla de här experimenten vi gör, tittar på dem och säger att det ska gå ihop på något sätt.
Hedda: Så ni behöver inte röra själva experimenten och labb-momenten, och släppa bollar, utan ni kollar på vad som händer sen. Håller du med om det Patrik?
Patrik: Ja, jag kan hålla med lite om att det är det man gör när man är teoretisk fysiker. Man behöver en och annan boll i utbildningen, för att det är fortfarande så att vi är intresserade av modeller av verkligheten, och med snudd mer fokus på modeller av verkligheten än verkligheten själv. Laborationen kanske inte är så fruktansvärt viktig då, men vi litar ju på att det finns data.
När folk kommer för att läsa fysik, vare sig det är teoretisk fysik eller någon annan, och tyckte att fysik var jätteroligt på gymnasiet tänker de ofta att de nu ska få lära sig hur det verkligen är. En av de uppgifter som vi har är att ta det ur dem, och lära dem att vi ägnar oss åt modeller, och att vi njuter av att de är användbara. Om de är rätt är en lite för svår filosofisk fråga för oss, vi nöjer oss med att de är användbara. Att man kan modellera observationer, och att man ibland kan göra modeller för sådant som man inte riktigt har observationer för, det skulle jag säga är fokus för teoretisk fysik.
Hedda: Har ni några exempel på vad för typ av modeller det skulle kunna vara?
Patrik: Jag får ju nämna hur Einstein upptäckte att han kan generalisera klassisk fysik till speciell relativitetsteori. De lär sig en experimentell fysiker och en civilingenjör också, men det är ett flaggskepp i hur en modell kan använda sig av. Och egentligen mindre känt, och ännu större, är mitten på artonhundratalet då Maxwell som sitter med data, och inte får ihop modellen, föreslår en förändring och inser att det inte förstör några kända observationer, men att det förutsäger en ny, och att den är förverkligad sen. Då är man ju liksom lite stolt som teoretisk fysiker.
Hedda: Vilken känsla det måste ha varit.
Patrik: Ja precis.
Hedda: När föddes era intressen för fysiken, och hur kom ni in på att studera teoretisk fysik?
Zenny: Ja, det är en riktigt svår fråga egentligen. Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskapen till att börja med, och när det väl kom till att välja vad jag skulle plugga efter gymnasiet så tänkte jag att det här med att försöka tolka verkligheten är så himla coolt. Att försöka titta på de bilder vi faktiskt har av hur universum ser ut, och försöka göra någon sorts förutsägelse om vad vi kommer se om vi tittar någon annanstans. Jag insåg där och då att det nog kan vara det maffigaste en faktiskt kan göra: att försöka tolka universum.
Hedda: Och nu läser du en master, vilken är det?
Zenny: Jag håller på med teoretisk partikelfysik, vilket är studier om det allra minsta, och hur det affekterar det allra största. Så det handlar om hur materia blir till som är en stor fråga till exempel. Varför har vi så mycket massa i universum? Varför kan vi ha stolar som vi sitter på här? Varför är det inte helt tomt? Det är en av de stora frågorna inom teoretisk partikelfysik och kosmologi idag: hur kom vi till det här?
Hedda: Det vill vi faktiskt veta. Får man svar på allt det när man läser kandidaten och sen master i teoretisk fysik?
Zenny: Gud nej, men om jag inte hade pluggat teoretisk fysik till att börja med så hade jag inte vetat att det ens var en fråga. Det kan jag säga att när en börjar plugga fysik på universitetsnivå så får en först känslan av att vi redan har löst allt, att vi vet allting. Sen kommer en upp på tredje året på kandidaten och börjar komma in på mastern och inser att vi egentligen inte vet någonting.
Hedda: Patrik hur kom du in på ämnet?
Patrik: Ja, det var ju ett tag sen, men jag var också intresserad av naturvetenskap och hur världen fungerar generellt. Och sen hade jag lätt för matematik, och då tror jag att man lätt hamnar i fysiken, om man inte avskräcks av matematiken utan tycker den är lite lätt och lite rolig, och man känner att man får bita i kanske något av de mer fundamentala frågorna.
Vad är skillnaden mellan olika fysikinriktningar?
Hedda: Lite som vi var inne på i början så läser man programmet tillsammans fysiker från andra inriktningar. Det finns både allmän fysik, sjukhusfysikerutbildningen och astronomi. Hur tänkte du Zenny när du valde mellan de här fysikutbildningarna? Stod du mellan olika utbildningar, eller var det alltid teoretisk fysik som gällde?
Zenny: Jag visste att om jag ska hålla på med fysik så är det teori det gäller. Det jag bryr mig om är mer tolkningsfrågan än själva experimentfrågan. Just här i Lund har vi ett antal olika inriktningar, och de är alla väldigt liknande, särskilt de första två åren som i stort sett är gemensamma, på både gott och ont. Ont på det sättet att en till en början inte riktigt får specialisera sig inom det en är sugen på, men gott på det sättet att en såklart lärt känna massa andra som en inte hade gjort om en inte hade pluggat tillsammans. En behöver nog se de olika möjligheterna för att faktiskt förstå vad det är en håller på med, och en behöver verkligen se till exempel som teoretiker vad experimentell fysik är idag för att verkligen förstå vad teoretisk fysik är idag och vice versa.
Hur är utbildningen upplagd?
Hedda: Och hur ser det ut då när man kommer från gymnasiet och ska börja på det här första spännande året på utbildningen. Vad är det första man möts av då när man kommer in?
Patrik: Då möts man av en planerad hel termin i fysik. Jag är inte engagerad i den kursen, men erfarenheten där är att spridningen bland gymnasieelever är ganska stor, så kursen innehåller repetition av gymnasiefysiken, men med ordentlig struktur och lite till. Jag tror en del som har haft goda förutsättningar på gymnasiet, och kommer ihåg sin gymnasieutbildning har en ganska lätt första termin.
För att kunna göra fysik på universitetsnivå så behöver man en annan matematisk nivå, så sen läser man det som motsvarar matematikkandidatens första termin ihop med matematikerna. Ibland tror jag till och med att en del läser det i omvänd ordning, det kan man ju göra eftersom båda är första terminer.
Och när man sedan har matematiken så ger man sig på den andra terminen fysik under den tredje terminen i utbildningen. Där brukar en del märka att nu är det lite ett annat ämne än vad de trodde på gymnasiet, och har en tröskel att ta sig över. Där planerar vi mycket med hur vi gör räkneövningar och föreläsningar, och stöttar. Samtidigt är det där det vaknar för några och blir riktigt spännande.
Hedda: Hur kändes det att komma från gymnasiet till universitetsstudier inom fysik Zenny?
Zenny: Jag måste erkänna att jag tyckte att första terminen var ganska småtråkig på grund av att det var så mycket repetition. Men sen under tredje terminen börjar en verkligen se hur ämnet fysik i sig faktiskt är, att det inte är på den nivån som det är på gymnasiet. På gymnasiet har en inte den matematiska bakgrunden för att förstå ämnet i sig, utan en kan mer se vad det ger för resultat och vad vi kan säga utifrån det. Men när en väl har läst till exempel första terminen matte, och lärt sig flervariabelanalys, hur en gör integraler i flera dimensioner, då kan en plötsligt verkligen göra förutsättningar själv om vad som borde hända, och det är då det blir kul på riktigt. Det är då en verkligen ser att det här är ju verktyg som man har användning för.
Patrik: Jag tänker mycket på när man undervisar andra året, att många studenter behöver göra en omställning i sin syn på matematiken. På gymnasiet så betraktar nog många, även pedagoger, matematiken i första hand som något som bekräftar kunskap, och som visar att man har nått förbi den här utantill-nivån på kunskap, och har nått tillämpbarhet.
Någonstans i mitten på kandidaten så går vi över till att säga att studenterna ska göra matematik för att uppnå kunskap, och det är inte samma sak. Så att det här med att behärska matematiken, att lösa uppgifter som ett nödvändigt ont för att kunna visa på en tentamen att man har uppnått kunskap som man uppnådde i diskussioner och demonstrationer och genom att läsa böcker, någonstans där så behöver man faktiskt tvingas av en räkning och säga ”det är tydligen så här och det finns inga andra förklaringar”. Det behöver man för att uppnå förståelse. Matematiken får en ny användning. Vi funderar rätt mycket på vilken sorts övningsuppgifter och vilken sorts tentamensuppgifter som ska visa studenterna att de behöver förbereda sig för det och som ska lotsa dem över till det tankesättet. Det är kanske också något som en teoretisk fysiker tänder till lite extra på, och det påverkar vilka kurser de väljer under sista året när nästan allting är valfritt, och vilken sorts examensarbete de gör. Det finns kurser i beräkningsfysik och fysikens matematiska metoder som kommer på slutet av kandidaten. Om man inte hinner då, för man har så mycket att välja på, så kommer de på mastern. Alla kan läsa dem, men det är framförallt teoretiska fysiker som söker dem.
Hedda: Så någonstans där i mitten av kandidaten börjar man vika ifrån det spåret som alla fysiker läser, och man kommer in mer på den teoretiska fysikdelen då?
Patrik: Det är där man kommer till modeller som matematiken egentligen är det enda språket för. Det är något underbart med studenter som säger att de inte tänker tro på en enda lärare förrän de kan göra härledningen själva. Jag kommer fram till studenter som vill begripa, de vill faktiskt göra härledningen själva, annars köper de det inte.
Zenny: Det är någonstans där som matematik går från att vara matematik till att vara språket vi faktiskt beskriver systemen, där vi faktiskt använder det som ett språk i sig för att skapa våra fysikaliska modeller utifrån.
Patrik: Det har vi inte pratat om här nu, men det blir ju ett stort moment för det mesta. Det är mycket valfria kurser, de flesta lägger in en stor del programmering och numeriska metoder, och får ju den verktygslådan med sig när de blir klara. Det som går att lösa med papper och penna är gjort, om man ska hårdra det.
Hedda: Vad var det för kurser du läste i ditt tredje år Zenny?
Zenny: Under mitt tredje år så läste jag väldigt mycket matte för att jag är så matematikintresserad. Jag tog även en dubbelkandidat i teoretisk fysik och matte. Jag fokuserade på de kurser som jag visste skulle vara relevanta för en fortsättning inom teoretisk fysik, och det var då analys på högre nivå, det vill säga integrationsteori, och gruppteori eftersom det är sådant som definierar väldigt mycket av modellerna vi använder inom teoretisk fysik idag. Det handlar om att lära sig den matematiska grunden som vi sedan använder i lite förenklad mån när vi väl faktiskt tittar på verkligheten och hur vi vill modellera den.
Hur är kurserna upplagda?
Hedda: Hur är en kurs upplagd typiskt? Om ni inte gör så mycket experiment så kanske det är mer programmering eller så, vad finns det för olika moment i en kurs?
Zenny: Först och främst har vi såklart föreläsningar, det är ju grunden för all kunskap som en får. Utöver det så är det väldigt mycket övningar, delvis i form av räkneövningar: att faktiskt räkna på ett problem för att se att en kan få ett svar och försöka göra någon förutsättning. Det är även väldigt mycket programmering och simuleringar där man försöker applicera en modell själv, försöka gå in och göra en liten simulering för att se om en får samma resultat som alla andra säger att en borde få, eller om en får något annat.
Patrik: Det förekommer mycket labbar, och jag kan tycka också som teoretisk fysik, till exempel att vi gör massor av antaganden där man som teoretisk fysiker ska veta att det är ett vettigt antagande. Vi antar att det finns naturkonstanter som gravitationskonstanter och ljuskonstanter, och man ska veta att det krävs experiment för att säga att de ska vara konstanter. Så laborationer förekommer rätt mycket i början och det är en väsentlig del av en kandidat.
Jag tror det är schemalagt någonstans mellan 25 och 50 procent av en 40 timmars vecka. Det har varit mycket kurser som går i halvfart, men om man slår ihop dem så är det en halv dag eller lite mindre som man förväntas vara i en lokal för.
Zenny: På kandidatnivå skulle jag nog säga att det stämmer överens, det blir ju mindre och mindre ju längre en kommer.
Patrik: Det kan bli ännu mindre på masternivå, så det är rätt mycket självstudier. Det kan vara lite mer när det är laborationsintensivt, så det är rätt mycket självstudier.
Hur går de examinerande momenten till?
Hedda: Och sen finns de här examinerande momenten också, hur brukar de gå till?
Patrik: På teoretisk fysik är det mycket skrivna tentamen. Kurserna som är gemensamma kan variera lite med seminarieuppgifter och laborationsmomenten som för det mesta är meritgivande. De flesta kurser innehåller en stor klump salstentamen, det vill säga skrivna tentamen. Högre upp på masternivå så kan det börja bli hemtentamen och muntliga muntor. Man brukar komplettera en hemtentamen med en munta så att det är det finns någon sorts kontroll på vem som har begripit vad.
Det låter lite gammaldags, men samtidigt så handlar många av våra uppgifter inte om att vi ska lösa ett problem utan kanske genomför en härledning vi har pratat om, eller kanske till och med lite ledtrådar genomför en härledning som ligger precis utanför kursinnehållet som studenten nu är redo för. Då kommer det verkligen fokus på att matematiken är ett språk för att uppnå förståelse, och med lite ledtrådar visa vad man kan, och lära sig någonting. Tentamen är sista chansen att lära ut något som Hansson och Bengtsson sa en gång i tiden. Så det händer att man faller i den fällan.
Hedda: Det är bra att ta alla chanser som finns.
Zenny: På kandidatnivå, särskilt under de första två åren, är det i princip salstentamen som definierar betyget överlag, plus ett par laborationer här och där, och kanske något seminarium. I en salstentamen kommer du till en sal i slutet av terminen och får fem timmar på dig att lösa 5-6 uppgifter. Om en har gjort kursen ordentligt så brukar en kunna klara det ganska väl.
Vad har varit det roligaste med utbildningen?
Hedda: Vad har ni tyckt varit roligast under utbildningen när ni studerat och undervisat i den?
Zenny: Jag måste säga att det allra roligaste faktiskt är när en väl kommer upp till sista terminen och gör sitt kandidatarbete. Att sitta där och för första gången faktiskt få titta på något som andra inte har löst tidigare. En får ett problem som ingen kan ge ett svar på. Visst, det kanske inte är ett så stort problem, det kanske är ganska enkelt, och för vissa kanske det är ett summeringsarbete där en går igenom den allra nyaste forskningen på många sidor, så det kanske finns en ungefärlig lösning. Men en går igenom de svar som finns än så länge och tittar på vad vi har för frågor längre fram. Det är verkligen att se att den kunskap en har lärt sig de senaste tre åren nu går att applicera på något verkligt. Det går att applicera på saker som folk inte kan svara på.
När jag gjorde mitt kandidatarbete så tittade jag på en modell. Modellen i sig har studerats tidigare, men den specifika inriktningen som jag gick in på hade ingen gjort tidigare. Då såg jag att det skulle kunna förklara ett problem vi faktiskt har. Det skulle kunna lösa något vi vet är ett problem med modellen vi använder tidigare, och det var så himla underbart att sitta där och säga att jag vet något som ingen har vetat tidigare.
Hedda: Så häftigt! Känner du igen det Patrik?
Patrik: Ja, och jag känner också igen att vi jobbar väldigt mycket med hur studenten under sitt kandidatarbete ska skriva rapporten. Fram tills då har de skrivit laborationsrapporter till en handledare som kan allt om laborationen redan, och mer än studenten. Och plötsligt ska de skriva något där de själva kan mest, de kan till och med lite mer än handledaren.
Vad kan man göra efter utbildningen?
Hedda: Vad tänker du göra när du är klar med din master Zenny?
Zenny: Jag har verkligen fallit pladask för det här ämnet, så min tanke är att jag så fort jag har tagit min examen ska börjar leta efter doktorand-positioner och fortsätta med det här så att jag kan forska på det och lära ut det livet ut. Det är vad jag drömmer om i alla fall.
Hedda: Hur tänkte du när du var klar Patrik?
Patrik: Jag var nog i en liknande situation, jag bara älskade ämnet. Vi utbildar betydligt fler studenter nu än vad man gjorde för 40 eller 50 år sedan, och vi utbildar till mycket mer än forskningen. Man har en gedigen utbildning med problemlösning i större projekt på den experimentella sidan, och man får så småningom en datorvana och en programmeringskunskap, särskilt när man har gått färdigt en master. Man hamnar i en anställningsbarhet inom industri, forskning för innovativa företag som försöker utveckla någon ny idé och ganska ofta då på dator- och programmeringssidan.
Zenny: Materialutveckling är väl väldigt typiskt.
Patrik: Idag finns det mängder bildanalys-tillämpningar i vårt samhälle.
Zenny: Datahanteringen är väl den stora talangen en egentligen får som sedan kan appliceras på industrin.
Patrik: Jag ska erkänna att jag inte är tillräckligt kunnig för är att säga att det är den som är störst, men den är nog många som utnyttjar den sen.
Hedda: Man kan alltså fortsätta både inom akademin, men också arbeta i industrin.
Patrik: Ja, absolut om man nu ska säga vad som skiljer naturvetenskap från Tekniska Högskolan så är det att vi är lite mer nyfikenhetsdrivna. Men det är så likt vilken verktygslåda man behöver, så att man blir ju anställbar, man måste inte bli en forskare som bara bedriver nyfikenhetsbaserad forskning med oklara tillämpningar.
Varför valde ni att studera i Lund?
Hedda: Det finns ju även fysikprogram på andra universitet, både i Sverige och i världen. Vad är det säljande argumentet för studier här i Lund? Zenny varför valde du att plugga här?
Zenny: Jag valde att studera i Lund eftersom att jag visste att jag ville hålla på med teoretisk fysik. När jag tittade runt på de teoretiska institutionerna vi har runt om i Sverige så var jag mest imponerad med Lunds vill jag omedelbart erkänna, och det var därför jag valde det.
Hedda: Vad var det som imponerade dig?
Zenny: Ja, det finns ju inte jättemånga större teoretiska institutioner i Sverige. Det andra stora alternativet är i Uppsala och de fokuserar väldigt mycket på strängteori, vilket jag personligen inte är jätteintresserad av.
Patrik: Jag tror vi är lite nischade mot att det ska vara ganska nära tillämpningar. Vi gör datorsimuleringar i högenergifysik, som i samma månad är använda för att analysera data ifrån Large Hadron Collider i Cern, och vi har hamnat i att just studera cellernas genreglerade nätverk i datorsimuleringar och det bygger upp modeller för hur de kan reglera sig. När den här boomen inom bio/mikrobiologi kom, så vi har väl ett försök att hela tiden vara ganska tillämpade i våra teoretiska simuleringar, och vi samarbetar väldigt mycket med folk från sjukhuset, från biomedicinskt centrum, från Biologiinstitutionen och hjälper dem och analysera deras data och modellera processen som kanske gav dem deras data.
Hedda: Varför behövs kunskap inom teoretisk fysik?
Patrik: Vi pratar mycket om att göra matematiska modeller för att beskriva för att beskriva verkligheten. En annan kunskap som man får är med sig är känsla för vilka frågor som ens lämpar sig för en matematisk modell. Det finns mycket som folk försöker lösa med strikt logik inom samhällskunskap, ekonomi och politik, som inte kan lösas med strikt logik. Även om man inte hamnar i den branschen är den känslan för vad som är lämpligt att ge sig på matematisk är bra att den finns i samhället. När man har den känslan så får man ett jobb där man kan använda den.
Zenny: Det är en sorts informationstolkning som inte kommer fram så stort i många andra utbildningar. Även om teoretisk fysik, och även experimentell fysik, kanske inte kommer in direkt på något som affekterar samhället i stort på direkten, så är det ofta dem framstegen som om tjugo, femtio eller hundra år leder till en ny teknikutveckling. Kvantmekaniken som utvecklades för ungefär hundra år sedan nu, och som nu leder till att vi har mobiltelefoner som vi har i fickan och kan koppla upp till internet. Så materialutveckling och teknikutveckling är i grunden det vi får från att förstå hur det väldigt små och väldigt stora faktiskt fungerar.
Utbytesstudier och engelska studier?
Hedda: Och under kandidatprogrammet som jag förstår det så är en stor del om inte hela på engelska. Finns det möjligheter då att bli ännu lite mer internationell genom att göra utbytesstudier inom kandidatprogrammet för teoretisk fysik?
Zenny: Jag har inte personligen gjort det, men det finns absolut möjlighet att göra det. Om vi kollar på det från andra hållet så är en av ingångarna för fysiken här i Lund på engelska för internationella studenter. Vi sätter väldigt mycket fokus på att vi ska ha interaktion mellan olika universitet både här i Sverige, och runt om i världen. Så den möjligheten är väldigt lättåtkomlig för dem som vill ta den.
Patrik: Då behöver man kontrollera att finns det någon obligatorisk kurs som man skulle ha läst hemma så ska man läsa en motsvarande, så man kan inte välja helt fritt.
Vad är era tips till kommande studenter?
Hedda: Tiden går fort och vi ska göra snart börja avrunda, men först undrar jag om det är någonting ni själva kände att ni önskade att ni visste innan ni börjar läsa utbildningen?
Zenny: Jag tänker att det viktiga att ha i åtanke är att det är okej att göra ett val, och det är okej att ändra sig efterhand, särskilt då om en vet att en är intresserad av fysik och inte riktigt vet vad en vill specialisera sig inom. Då kan en välja fysik och ändra inriktning. Om teoretisk fysik inte känns rätt efter några kurser, kan en byta till astronomi och astrofysik eller något annat. En kan ju såklart även byta till något helt annat går över till biologi, kemi eller byta till egyptologi exempelvis.
Patrik: Det kan man göra även utan att förlora för mycket, och utan att man måste börja om på första terminen på ett annat program. Fysik är ett väldigt brett område och man har möjlighet att inrikta sig själv. Man gör ett kandidatarbete och ett mastersarbete, och även om man har upptäckt ett ämne som man älskar mest så tycker jag nästan att man ska tvinga sig själv att ha dem på lite olika ställen. Det ser bra ut på CV:t om man har breddat sig själv, och har fått lite nya intryck. Så fysik i sig är väldigt brett och programmet är uppbyggt med väldigt många valfria kurser så att man kan stoppa upp fingret i luften och känna vart vinden blåser, eller stoppa in det i hjärtat och känna hur det slår, och göra små val under utbildningens gång.
Hedda: Allt är möjligt, och ingenting är satt i sten bara för att man tryckte på ansökningsknappen.
Patrik: Det finns många obligatoriska kurser, men vad gäller karaktären på hela din utbildning när du är klar så har du goda möjligheter att påverka den.
Vilken är den viktigaste matematiska modellen?
Hedda: Vi har pratat mycket om matematiska modeller och jag måste ändå fråga vilken den objektivt viktigaste matematiska modellen är?
Patrik: Du som Partikelfysiker måste säga standardmodellen.
Zenny: Ja, jag tror att jag kommer bli ratad om jag inte säger standardmodellen inom partikelfysik. Det är då en modell baserad på kvantfältteori. Kvantmekanik är ju att det inte riktigt går att säga att enskilda partiklar är där just nu, och kvantfältteori är när vi kommer fram till att vi inte ens riktigt kan säga att det finns enskilda partiklar längre.
Och standardmodellen är ju då i princip appliceringen av det på verkligheten som vi observerar den. Vi tittar på att vi har en modell för hur vi ska beskriva den här typen av objekt, som inte riktigt är partiklar men nära nog, och tittar vi på vilka partiklar ser vi i verkligheten, och hur de interagerar med varandra. Det är då vi får den så kallade standardmodellen, och den kallas det eftersom att den är standard.
Patrik: Ja, det är svårt att säga vilken som är den viktigaste. Det är lätt att springa och säga vi ska ta det minsta, för att allt det som sker på större nivå ska ju vara ett resultat av det som händer på en mindre nivå. Men samtidigt så finns ju ingen som bedömer hur en boll flyger genom luften genom att räkna ut växelverkan mellan varje atom i bollen. Jag har svårt att se vad som skulle vara den viktigaste modellen.
Hedda: Vilken är din favoritmodell?
Patrik: Jag är förtjust i kvantfältteorin, den är vacker, den är besynnerlig och vacker.
Hedda: Vi ska sätta punkt där. Tack så jättemycket till både Zenny och Patrik för att ni velat berätta om teoretisk fysik.
Zenny och Patrik: Tack själv!