Mag-tarmkanalens bakterier påverkar biologiska mekanismer som har betydelse för vår hälsa – och sjukdom. Tidigare forskning har visat att personer med typ 2-diabetes har en förändrad tarmbakterieprofil. De har ökade koncentrationer av en bakterieproducerad molekyl, imidasolpropionat, som produceras av en viss typ av tarmbakterier.
I musstudier har forskare också sett att detta ämne påverkar insulinets viktiga funktion att sänka blodsockernivåerna.
–Vi har tidigare visat att individer med förstadium till diabetes eller utvecklad typ 2-diabetes har en förändrad tarmmikrobiota som i vissa fall har en ökad kapacitet att producera imidasolpropionat. Molekylen binder till proteiner i olika celltyper och leder till minskad insulinkänslighet och kan därmed bidra till sjukdomsutvecklingen, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin vid Sahlgrenska akademin.
Det aktuella bakterieenzymet, vars funktion är att göra om urokanat till imidasolpropionat, är relativt obeforskat, men i ett samarbetsprojekt har forskare nu kartlagt viktiga delar av dess struktur och funktion.
– Med hjälp av röntgenkristallografi har vi studerat enzymet i olika tillstånd för att förstå mer om hur det fungerar. Vi visar bland annat hur urokanat och imidasolpropionat binder till bakterieenzymet, säger Raminta Venskutonytė, forskare inom medicinsk strukturbiologi som medverkat i studien.
Syftet med studien är att ta fram information om proteinstrukturen för att mekanistiskt förstå hur imidasolpropionat bildas. Kunskap som eventuellt på sikt kan bidra till nya läkemedel för patienter med typ-2 diabetes, med målet att förhindra att produktionen av molekylen från tarmbakterierna.
– Till skillnad från enzymer som finns i våra egna celler och som kan påverka flera olika processer, så har vi sannolikt inte någon fördel av att ha bakterieenzymet och dess metabolit imidasolproprionat i kroppen. Det är en fördel när man tar fram nya läkemedel eftersom det gör att risken för biverkningar minskar, säger Karin Lindkvist, professor i medicinsk strukturbiologi vid Lunds universitet, som lett studien.