Vad har varit framgångsrikt i bekämpningen av italiensk maffia?
– Det som betytt allra mest är den breda insikten om hur maffian påverkar och genomsyrar samhället. Sedan andra halvan av 80-talet har brott dömts hårdare om det går att bevisa att det rör sig om maffiabrottslighet. Fängelsevistelsen blir längre. Ofta med besöksförbud och isolering för den dömdes räkning.
En annan effektiv metod har varit att beslagta maffians egendom och ge den tillbaka till samhället.
Tycker du att det går att jämföra den klankriminalitet vi ser i Sverige idag med den italienska maffiabrottsligheten?
– Det är svårt att jämföra. Båda handlar till viss del om släktrelationer. I Italien är det inhemska grupper som begår brott såväl nationellt som internationellt. I Sverige finns också en etnisk aspekt, som på ett sätt gör den svårare och mer komplex att diskutera. Men det är svårt att jämföra olika maffiagrupper till och med inom Italien, och därmed också hur de ska bekämpas.
På vilket sätt skiljer grupperna sig de italienska grupperna åt?
– Den napolitanska grenen, La Camorra, är eller har åtminstone varit den mest våldsamma. Den är mer ostrukturerad och medelåldern är mycket låg. Camorran ägnar sig åt droghandel och åt att kontrollera territorier, det vill säga gatan. Den sicilianska maffian, La Cosa Nostra, samt den kalabresiska, Ndrangheta, ägnar sig mindre åt gatuvåld och mer åt att infiltrera statsapparaten. De försöker styra och ställa på en högre finansiell nivå.
Hur har Italien lyckats med bekämpningen av maffian?
– Den sicilianska Cosa Nostra är på kraftig tillbakagång. Även Camorran i Neapel. I skuggan av att andra maffior har minskat, och att dessa ägnats mycket uppmärksamhet i den nationella debatten, har Ndrangheta i Kalabrien vuxit sig starkare.
– Men även om maffian har minskat i Italien och vi ser mindre dödligt våld så finns den kvar. En del brottlighet har flyttat utomlands, som en följd av den hårdare lagstiftningen, till Östeuropa bland annat.
Så problemet har exporterats?
– Ja, de söker sig till länder där det är enklare att kringgå lagstiftningen. Exempelvis måste man vid utdelning av statliga entreprenader i Italien bevisa att företagen inte har beröring med maffiarelaterad brottslighet. I andra länder är lagstiftningen mindre hård när det gäller kontroll av alla underleverantörer mm. Förutom till Östeuropa har italienska företag med maffiaanknytning sökt sig till länder som exempelvis Holland och Storbritannien som har mindre erfarenhet av den här typen av brottslighet och färre kontrollfunktioner för finansiella investeringar.
Vilka andra lärdomar kan Sverige dra från Italiens maffiabekämpning?
– Efter morden på domarna Falcone och Borsellino på 1990-talet blev det tydligt att maffian är något som berör alla. Maffian verkar bäst i tystnad. Därför är det viktigt att man pratar om det komplexa sociala system som ligger bakom maffian, inte bara själva brottsligheten. Visa upp maffian i all sin misär, och inte den glorifierade bild som vi kan se i diverse filmer. Maffians roll i vissa kulturyttringar har varit en hel del uppe för diskussion i Italien. Jag är emot censur, men skurkar ska inte glorifieras.
– I Italien har man arbetat med att påverka och ingjuta sunda värderingar hos barn i tidig ålder. En känd pedagog och författare, Gesualdo Bufalino, uttryckte det som att ”Maffian kommer att besegras av en armé av grundskolelärare”. Detta borde vara en väg som är framkomlig i Sverige också, kanske i ännu högre grad än i Italien.
Hur menar du?
– Sverige är ett samhälle med ekonomisk möjlighet att ge ungdomar på glid en chans till något bättre. Då är det svårare att locka barn från fattiga södra Italien till ett vettigt alternativ. En framgångsfaktor för Sveriges del borde vara att erbjuda ungdomar en annan framtid.
Har du några tankar kring den svenska rapporteringen kring klankriminaliteten?
– Kanske kan man se en viss naivitet. Man har inte anat hur långt det verkligen har gått. Fokus har legat på de enskilda brotten istället för att se till strukturen och helheten. Här måste man också rikta in sig på ekonomiska och sociala förhållanden och inte bara polisiär bekämpning.
