Hur ser vi inom akademien på oss lite äldre forskare? Inom en nära framtid kommer pensions­åldern ytterligare att stiga och då även omfatta forskare äldre än 67 år. Är det så att vi äldre och erfarna forskare med förnyade anslag kan hjälpa till att ge yngre forskare möjlighet och den nödvändiga erfarenhet som kommer att krävas av dem för en lyckad framtida karriär? Hur ser akademins erfarenheter ut av äldre forskare?

Fortsatt forska som emeritus

Jag var professor i analytisk kemi mellan 1997 och 2016. Då jag 2016 fyllde 67 år gick jag i pension, men har fortsatt som professor emeritus. Mitt huvudsakliga forskningsområde har varit grundläggande bioelektro­kemi med vissa tillämpningar inom biosensorer och biobränsleceller. Min forskning har haft kontinuerligt stöd från VR och deras föregångare sedan 1985. Mitt förra VR-­finansierade projekt som handlade om bioelektrokemiska studier av direkt och medierad elektronöverföring löpte ut under 2018/2019.

I april 2019 sökte jag på nytt VR-medel för en treårsperiod bl.a. med motiveringen att vi under perioden 2014 till 2019 gjort ett flertal forskningsgenombrott framför allt kring förståelsen och mekanismen kring den extracellulära elektron­överföringen mellan bakterier och elektroder – forskning som jag gärna ville fortsätta med i samarbete med mikro­biologer. Som president i The Bioelectrochemical Society fram till 2021, borde jag också vara forskningsaktiv.

Sämre omdöme från VR

Men ack nej. Nu fem år senare försvann min ansökan redan i första screeningen och mitt projekt fick bara ett allmänt omdöme – en trea, som betyder good. Då mitt forskningsprojekt utvärderades 2014 fick det mycket höga betyg. På skalan från ett till sju låg de flesta omdömena på drygt sex och sju, dvs. excellent och outstanding. Så någonting måste ha hänt mellan 2014 och 2019. Under denna tid ­publicerade jag 84 papper av vilka 19 var inviterade och åtta utvaldes av diverse tidskrifter att klä tidskriftens omslag. Så hur kan kvaliteten på forskningen med omdömen på mellan sex och sju ha sjunkit till bara tre?

Jag har i min möjligtvis naiva inställning trott att om man “sköter sig”, om man producerar ett stort antal vetenskapliga publikationer av hög kvalitet som röner stor internationell uppmärksamhet, så får man förnyat förtroende från VR för ännu en period.

Saknar öppenhet och transparens

Inom de flesta av samhällets organisationer som finansieras av offentliga medel krävs stor öppenhet och transparens. Och så borde det väl vara hos våra forskningsråd också? Så om anledningen till att jag inte beviljades mer anslag är att man tycker att jag nu är för gammal och borde släppa fram yngre lovande forskare – så kunde väl beredningsgruppen vara ärlig med det? Istället för att sänka den vetenskapliga kvaliteten på min forskning från den högsta nivån till knappt medel­måttig, vilket verkar helt orimligt. Är detta en konsekvens av att åldersdiskriminering faktiskt inte är tillåten? Man får inte selektera bort ansökningar på grund av ansökarens ålder.

Vi behöver en debatt om äldre forskare och forsknings­finansiering.

Lo Gorton, professor emeritus i biokemi och strukturbiologi

FOTNOT: I nästa nummer ser LUM fram mot att får intervjua ­Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer om deras syn på anslagsansökningar från äldre forskare.