Under coronavåren har vi märkt att mycket kan göras, och göras bra, på distans. Men det är något som saknas: det fysiska mötet. Det är tröttande att enbart vara digital, och livet har blivit så mycket tråkigare!
En av Lunds universitets starkaste konkurrensfördelar är staden Lund och våra fysiska mötesplatser. Jag anser att platsen och de fysiska miljöerna kommer att bli än viktigare i framtiden när konkurrensen om studenter hårdnar. Hotet kommer både från traditionella topprankade universitet som skalar upp sin onlineundervisning och från nya aktörer med aggressiv marknadsföring.
Därför måste vi vinnlägga oss om att utveckla attraktionskraft inklusive våra fysiska miljöer. Detta gäller inte minst våra undervisningsmiljöer. Lunds universitet borde vara ledande och nytänkande när det gäller att skapa innovativa lärandemiljöer och nya undervisningsformer. Coronapandemin har gett oss en ”crash course” i distansundervisning, men också visat att vi inte var redo. Nu är det dags att ta detta som ett avstamp för att satsa framåt, digitalt såväl som fysiskt!
Under mina år som rektor för LTH har jag försökt driva frågan om utveckling av campus med ett speciellt fokus på utemiljöerna. LTH:s campus, med Klas Anshelms särpräglade arkitektur, är en grön lunga som numera kan sägas ligga ”mitt i stan”. Men det är ett campus som är kraftigt underutnyttjat, med eftersatt underhåll. Vi borde utnyttja dess fulla potential!
Detta gäller i lika hög grad stora delar av Lunds universitet. Vi talar om Kunskapsstråket, men jag ser vissa nedslag istället för en sammanhållen enhet. Borde vi inte se till att synas bättre – som Sveriges största universitet, i Sveriges mest utpräglade studentstad? Och vara synliga för fler än dem som trampat Lunds gator i decennier?
Nu ska vi bygga nytt i Science Village på Brunnshög, vilket ger fantastiska möjligheter till nytänkande i fråga om kreativa miljöer. Men vi får inte glömma det existerande. Både Kungshuset och ”Vita huset” har stått igenbommade länge, och vi behöver få fart i processen för dessa ikoniska byggnader!
Så vad har jag lyckats förändra under mina sex år som dekan? En del och ändå alltför lite. Tillsammans med vår största hyresvärd, Akademiska Hus, har vi drivit flera projekt som präglats av goda idéer och positiv dialog. Tyvärr har det varit svårt att gå från ord till handling.
Akademiska Hus borde förstå att deras affärsmodell – trots monopolställningen – är hotad eftersom många svenska lärosäten kommer att stå inför en rejäl nedförsbacke när de på allvar får konkurrens från de digitala aktörer som inkluderar världens främsta universitet.
Därför måste de fysiska miljöerna – både inomhus och utomhus – utvecklas och bli betydligt mer attraktiva. Det är hög tid för våra hyresvärdar att ta ett större ansvar och se till att universitetens miljöer utformas så att de förmår locka studenter, forskare och anställda och samtidigt stödjer samverkan med det omgivande samhället. Alla nödvändiga investeringar kan då inte bekostas av ökade hyresintäkter.
Om Akademiska Hus – som i uppdraget från riksdagen ska ”verka för en långsiktigt hållbar utveckling av universitets- och högskoleområden” – inte tar krafttag kommer lärosäten att knäckas, antingen till följd av bortfall av studenter eller orimliga hyresnivåer. Kanske är det dags för regering och riksdag att se över uppdraget för Akademiska Hus?
På andra sidan årsskiftet lämnar jag posten som LTH:s rektor. Frågan om universitetsmiljöerna är en av de större farhågor jag hyser inför framtiden. Den måste lösas om Sverige – i praktiken – ska stå starkt som kunskapsnation.
Viktor Öwall
Rektor LTH
