Efter fyrtio år i universitetsvärlden med uppdrag som prefekt, dekan och prorektor visste Torbjörn von Schantz vad han gav sig in på när han draperade sig i sammetskåpan och tog på sig rektorshatten för sex år sedan.

– Tiden före rustade mig bra för rektorsjobbet. Jag visste hur drevet kunde gå, men det jag var oroad för, att mina barn skulle läsa saker i tidningen om mig som inte var sanna, inträffade inte.

Ledarskap en hjärtefråga

Däremot kom han långt från universitetets vardagsliv. Och favoritmetoden för sitt eget ledarskap, som han beskriver som ”management by walking around”, har det inte blivit mycket av. Snarare av stillasittande i sammanträdesrum och representerande vid lunch- och middagsbord.

Annars har just ledarskapet varit en av hans absoluta hjärtefrågor. Det kollegiala i första hand, men inte utan linjestyrning.

– Som prefekt fick jag sällan som jag ville och förstod inte varför. Obekväma beslut i linjen måste till, och om de föregås av en diskussion i ledningsgruppen är det lättare att gå tillbaka till sina medarbetare och ta ansvar om man vet vilka argument de andra i gruppen hade.

Mandat för forskningsfusk

Men att politiker går in och styr, som nu i höst med högskoleprovet, är något han absolut ogillar. Universitets- och högskolerådet, UHR, med 21 rektorer, var enigt om att provet skulle ställas in på grund av smitto­risken, men kördes över av utbildnings­ministern. Inte heller kunde han stilla­tigande acceptera att Arbetsdomstolen gick in och överprövade en uppsägning på grund av vetenskaplig oredlighet, som rektor fattat efter en oberoende granskning. ”För att inte äventyra forskningens trovärdighet måste regeringen tydliggöra vem som har mandat att avgöra forskningsfusk i Sverige. Akademin eller Arbetsdomstolen?” skrev han både i debattartiklar och från sin blogg.

Stolt över Tellus

Jämställdhet är en annan fråga som Torbjörn von Schantz drivit, och han konstaterar att ingen längre skulle säga att den aspekten är tjatig. Tellus-projektet, kartläggningen av hur många medarbetare och studenter som har varit utsatta för sexuella trakasserier, känner han sig stolt över att ha varit med och initierat.

– Vi är inte mer utsatta för trakasserier här än övriga samhället. Men vi gör något åt det och skapar stödfunktioner för att ta hand om det, säger han.

Tellus hör också till de gemensamma projekt som alla fakulteter varit med om att satsa på. Liksom forskarskolan Agenda 2030 och Studiechansen med nya kurspaket för de som på olika sätt berörs av pandemin. Även forskningsutvärderingen RQ20 är finansierad av gemensamma medel. I gott samråd med alla dekaner.

– Man förändrar inte universitetskulturen över en natt, men jag märker stor skillnad från min tid i dekanrådet då vi nästan bara såg till våra egna områden. Vi har större tillit till varandra nu.

Universitetet har aldrig varit viktigare

De stora samhällsutmaningarna har ställt om mycket av forskningen till att bli tvär­vetenskaplig.

– Omvärlden har visat att dessa inte går att lösa med enbart teknik. Och som universitet har vi aldrig varit så viktiga som vi är nu, säger Torbjörn von Schantz.

Det påminner han sig själv om när rektorsjobbet ibland har känts övermäktigt. Han kan inte nog betona vikten av att producera sann kunskap i tider som dessa. Men när det gäller att modernisera grundutbildningen hade han hoppats komma längre.

– Det är tungt med många administrativa hinder och traditionsbundna viljor.

Studenterna, vars inflytande i nämnder och styrelser han uppskattar mycket, har länge framfört krav på tio obligatoriska veckor i högskolepedagogik för all undervisande personal. Torbjörn von Schantz tycker att det är viktigare att först och främst höja kvaliteten på de nu gällande fem veckorna.

Reflektion och eftertanke

Den tid till reflektion och eftertanke som pandemin inneburit, med färre resor och besök, hade han önskat sig lite mer av under de gångna rektorsåren som han tycker har gått i rekordfart. Och mestadels varit roliga!

– Visst har det varit jobbigt ibland, särskilt att inte råda över sin egen tid. Men jag känner mig stolt och glad. De medarbetare jag har runt mig är fantastiska. Sen har jag tyvärr sett lite avigsidor som missunnsamhet och elaka mejl till enskilda personer som bara velat göra sitt bästa. Men vi utbildas ju i att vara kritiskt ifrågasättande, funderar han.

För egen del har han lärt sig att vara mer tålmodig. Han klagar inte på någon byråkrati runt universitetet, utan menar att det ska vara lite trögt ibland och viktiga beslut måste få ta tid. Tid är också det som han ska ge sig själv nu.

– Nu ska jag bara njuta av livet. Läsa böcker, lyssna på radio, snickra, fiska, odla. Jag uppskattar tid för eftertanke och är en hemmakatt!