Idag ska Susanna Whitling bli promoverad. Ingen stress märks dagen till trots. Susanna är lugn och tar sig tid att prata, skämta och se till att det bjuds på kaffe. Medan hon fixar sitt hår berättar hon att matsäcken som ska hålla henne på benen under den långa dagen, är färdig. ”First things first” säger Susanna pragmatiskt. ”Jag vill ju inte svimma.”
Susanna har full koll på klädkoden. ”Hellång svart klänning, täckta axlar, ingen väska” berättar hon. ”Men de har missat fötterna; jag skulle kunna ha stödstrumpor och trätofflor!” skrattar hon. Hennes klänning är framhängd, precis som sambon Thomas Winklers skjorta till kvällsfesten.
Strukturerat, genomtänkt med utrymme för små reflektioner. Så känns det kring Susanna strax före avfärd. Kanske typiska forskardrag? ”Nu behöver du göra en lunchtallrik till mig” instruerar hon Thomas medan han hjälper henne med klänningen. ”Fläskkarré, potatis och ägg finns färdigt i kylskåpet.”
Susanna matladdar inför alla timmar i Domkyrkan. ”Kaffe?” frågar Thomas medan hon äter. ”Hm, kanske dåligt ur toasynpunkt… Men å andra sidan bra ur hålla-sig-vaken-synpunkt… En munfull, tack.”
På väg till samlingen i Universitetshuset. Med jubeldoktorer och hedersdoktorer fylls Domkyrkan av drygt 300 doktorer i år – flest någonsin. Susannas fakultet, Medicin, är stor, men hennes avdelning, Logopedi, foniatri och audiologi, en av de minsta. Att hon brinner för sitt ämne går inte att ta miste på: ”Glöm inte att skriva att jag är logoped, vi behöver synas”.
Dags att lämna av Thomas vid Domkyrkan. Susanna fortsätter mot Universitetshuset. Susanna och Thomas träffades första gången på en nyårsfest, då hon hade på sig samma klänning som idag, berättar hon. Thomas har varit med henne under halva doktorandtiden. Hans kärlek och stöd har varit ovärderliga; hon tackar honom i sin avhandling: ”Completing this work would not have been possible without your breathtaking, life-affirming support through thick and thin. Tack älskling!”
I Universitetshuset är det både rörigt och organiserat på samma gång. Susanna är redo och småpratar med några andra doktorer i medicin i väntan på avfärd.
Processionen mot Domkyrkan har börjat. Susanna går ungefär mitt i tåget. Varje fakultet leds av marskalkar klädda i ett band i fakultetens färg. Susanna går bakom medicinska fakultetens grön-bandade studentmarskalk.
Fyra år tog det Susanna att bli klar med sin avhandling ”Vocal Loading and Recovery”. ”Jag jobbade kliniskt i 2,5 år innan jag började med mitt forskningsprojekt. Mina båda handledare hade handlett mig under mitt magisterarbete så vi hade redan en mycket god relation och jag hade flaggat för ett starkt intresse att fortsätta på den akademiska banan. Sedan ledde lite tur och mycket arbete i rätt riktning.”
Näst först i kön. Snart Susannas tur att få hatten, ringen och diplomet.
Doktorshatten snart på plats. Nu blir Susanna även ceremoniellt doktor i medicinsk vetenskap inom ämnet klinisk medicin med inriktning logopedi. Disputerade gjorde hon redan i vintras och fick därmed sin doktorstitel.
Den nästan fyra timmar långa ceremonin på latin är till ända. ”Det känns lite roligt att höra latin användas” säger Susanna, ”jag läste latin på gymnasiet och tycker att det är ett inspirerande och användbart språk.”
Solen skiner förstås alltid på doktorspromotionen, precis som den gjort under barndomens samtliga sommarlov!
Äntligen dags att fira med ett glas bubbel, och inte minst lite mat!
Susannas mycket nära vän Eva Klingvall har fungerat som en ”forskarstorasyster” genom hela doktorandtiden, förklarar Susanna: ”Utan henne hade min doktorandtid varit helt annorlunda.” Eva går med i processionen som så kallad hospites, vilket innebär en nära anhörig som disputerat och promoverats vid samma universitet. ”Det blir ett slags ceremoniellt avslut på hennes mentorroll under min doktorandtid.” säger Susanna om Evas roll under dagen.
Gruppfirande och jubel medan det traditionsenliga gruppfotot tas på trappan till Universitetshuset.
Stolta fotografer. Susannas pappa David, syster Nina och mamma Annika är förstås på plats. Nu får de äntligen träffa och gratulera Susanna.
Poliser i festuniform är på plats under hela promotionsdagen. Thomas före detta kollegor får tillfälle att flankera en doktor.
Efter en lång ceremoniell dag är det dags för fest i AF-borgen för alla deltagare. Susanna är glad att få välja kläder efter eget huvud nu. Örhängena har hon varit omtänksam nog att behålla från tidigare på dagen så att fotografen ska kunna hitta henne bland alla doktorshattar.
Foto: Kennet Ruona
Text: Nina Ransmyr