Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Predictors and mediators of outcome in CBT for chronic pain : The roles of psychological flexibility and PTSD

Författare

Summary, in Swedish

Långvarig smärta är ett vanligt förekommande och tärande tillstånd som är bland de mest kostsamma hälsoproblemen för både individen och samhället som helhet. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den mest spridda psykologiska behandlingen för långvarig smärta. Även om metoden är evidensbaserad och rekommenderad ger den relativt blygsamma förbättringar för smärtrelaterad funktion och medföljande emotionella symtom. Det är nu allmänt vedertaget att ytterligare ansträngningar behövs för att förbättra effektiviteten av KBT för långvarig smärta. Mer specifikt har smärtforskare förordat studier som kan identifiera mekanismer genom vilka behandlingseffekterna erhålls (mediatorer) och egenskaper hos individen som predicerar förbättringar i dessa mekanismer och behandling överlag (prediktorer och moderatorer).
Mot den bakgrunden hade detta forskningsprogram som primärt syfte att undersöka om förändringar i psykologisk flexibilitet medierade behandlings-utfallen i ett multidisciplinärt och gruppbaserat KBT-program på en regional specialistenhet för smärtrehabilitering. Det sekundära syftet var att identifiera möjliga prediktorer av behandlingsutfall genom att fokusera på olika aspekter av psykologisk flexibilitet samt det outforskade inflytandet av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Detta syfte omfattade även att undersöka relationerna mellan PTSD, smärtpresentation och psykologisk flexibilitet. Med denna inriktning hoppades vi ytterligare kunna belysa den psykologiska flexibilitets-modellens tillämplighet som en integrerande, övergripande modell som kan hjälpa till att definiera relevanta behandlingsprocesser för vuxna med långvarig smärta och psykiatriska problem.
Studie I undersökte om smärtrelaterad acceptans, från den psykologiska flexibilitetsmodellen, och andra variabler som tidigare föreslagits som mediatorer i standard-KBT medierade behandlingsutfallen vid avslut och 12-månaders uppföljning från KBT-programmet. Resultaten underströk den medierande rollen hos smärtrelaterad acceptans i förhållande till olika behandlingsutfall.
Studie II utvärderade de psykometriska egenskaperna hos de svenska översättningarna av original- och kortversionen av Committed Action Question¬naire samt generaliserbarheten av tidigare resultat kopplade till ändamålsenligt handlande. Resultaten stödde validiteten och reliabiliteten av de svenska versionerna, generaliserbarheten av tidigare resultat och relevansen av ändamålenligt handlande i förhållande till hälsa och funktion hos personer med långvarig smärta.
Studie III fokuserade på förekomsten av traumatiska erfarenheter, traumatyper och PTSD hos patienter som hade hänvisats till behandling av långvarig smärta och på relationen mellan PTSD och smärtrelaterad funktion före behandling. Höga nivåer av traumaexponering och PTSD påvisades för patienter med långvarig smärta. Förekomsten av PTSD hos dessa patienter förknippades med svårare kliniska karaktäristika och ökat behandlingsbehov.
Studie IV undersökte huruvida olika processer från den psykologiska flexibilitetsmodellen medierade relationen mellan PTSD och långvarig smärta. Resultaten indikerade att relationen medierades av smärtrelaterad acceptans, ändamålsenligt handlande och kognitiv fusion. Smärtrelaterad acceptans uppvisade den starkaste effekten av processerna från den psykologiska flexibilitetsmodellen.
Studie V studerade ifall emotionella svårigheter (inklusive PTSD) och olika aspekter av psykologisk flexibilitet predicerade smärtrelaterade behandlingsutfall vid 12-månaders uppföljning från KBT-programmet. Studien undersökte även om olika processer från den psykologiska flexibilitetsmodellen medierade behandlin¬gs¬¬¬utfallen. De enda signifikanta prediktorerna i förhållande till behandlingsutfallen visade sig vara psykologisk inflexibilitet och ändamålsenligt handlande. Alla tillgängliga aspekter av psykologisk flexibilitet medierade behandlingsresultaten.
Utifrån resultaten i studierna verkar teoretisk integration inom KBT-fältet kunna understödjas av ett processfokuserat tillvägagångssätt som inkluderar den psykologiska flexibilitetsmodellen. Modellen förefaller ha en transdiagnostisk och transsituationell tillämplighet på flera sätt. Dess processer spänner över flera problemområden med bakgrund dels i det somatiska fältet och långvarig smärta, dels i det psykiatriska fältet och PTSD. Processerna tycks inte enbart vara användbara för behandlingar som är specifikt uppbyggda kring psykologisk flexibilitet utan även för bredare KBT-behandlingar.

Publiceringsår

2018

Språk

Engelska

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Lund University

Ämne

  • Psychology

Nyckelord

  • The psychological flexibility model
  • cognitive behavioral therapy (CBT)
  • chronic pain
  • mediator
  • predictor
  • posttraumatic stress disorder (PTSD)

Status

Published

Handledare

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISBN: 978-91-7753-650-5
  • ISBN: 978-91-7753-649-9

Försvarsdatum

25 maj 2018

Försvarstid

10:00

Försvarsplats

Palaestra auditorium, Paradisgatan 4, Lund

Opponent

  • Steven Linton (Professor)