Ungefär 2,1 miljarder människor på jorden saknar tillgång till rent vatten. 2016 dog 870 000, på grund av brist på rent vatten och svårigheter att klara sin hygien – de allra flesta dödsfallen berodde på diarrésjukdoma. Ett av FN:s Globala mål för hållbar utveckling är därför tillgång till rent vatten.
Orealistiska planer för vattenförsörjning
I Kazakstan - en före detta sovjetrepublik - lever 40 procent av befolkningen på landsbygden i glest bebyggda områden där det på många håll är stora avstånd mellan byarna. Under perioden 1950 - 1980 byggde sovjetstaten ut vattenledningssystem i ett försök att försörja hela landsbygden med dricksvatten. Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 försämrades snabbt dessa ledningssystem och utbyggnaden upphörde.
– Kazakstans regering satte 2011 målet att 80 procent av landsbygden ska ha tillgång till kranvatten från ett centralt vattenledningssystem 2020. Det kommer emellertid inte att vara möjligt, säger Kamshat Tussupova, forskare inom det strategiska forskningsområdet the Middle East in the Contemporary World, MECW
Brist på aktuella data och expertis
Kamshat Tussupova och hennes studenter har genomfört undersökningar på landsbygden i Kazakstan och konstaterat att statistiken som de statliga planerna bygger på inte speglar verkligheten. Deras studier visar att de flesta människorna på landsbygden använder vatten från egna borrhål eller brunnar, och att vissa använder vatten från öppna källor. Därför behöver myndigheterna, enligt Kamshat Tussupova, veta vilken tillgång det finns till dricksvatten och sanitetstjänster innan de planerar att återställa och förlänga ledningssystemet. De behöver även veta om människor är villiga att acceptera att betala för ett nytt system.
– Bristen på korrekta data kan också orsaka problem när man ska arbeta med att främja befolkningens hälsa, säger Kamshat Tussupova. Om man till exempel vill titta på vattenrelaterade hälsoproblem, som diarrésjukdomar, finns det en risk att man drar fel slutsatser om man utgår från att de flesta invånarna använder rent vatten från ledningssystemet. Eller om man inte inser att de som använder andra vattenkällor inte heller är anslutna till ett avloppssystem.
– Det är inget fel med att använda vatten från borrhål eller brunnar så länge dessa inte förorenats av avlopp. Problemen med föroreningar är något som många människor i landsbygden är medvetna om. De vill skydda sina vattenkällor och ta hand om sina sanitetssystem, men de vet inte alltid hur man gör det bäst. Det verkar vara brist på lokalt stöd och expertis, säger Kamshat Tussupova.
Praktiskt orienterad utbildning
Det behövs helt klart och tydligt ett behov av expertrådgivare och av aktuella data för beslutsfattande när Kazakstans regering nu åter fokuserar på insatser för folkhälsan. Kamshat Tussupova och hennes kollegor vid Lunds universitet har därför blivit ombedda att bland annat hjälpa till med att inrätta en universitetsutbildning om hälsofrämjande arbete.
– Inom WHO:s delprogram Hälsofrämjande skolor och universitet kommer vi att bidra till att förbättra utbildningen i hälsofrämjande, säger Kamshat Tussupova, och på så sätt kommer vi att kunna utbilda expertis till olika WHO-delprogram.
Utbildningen kommer att vara både forskningsbaserad och praktiskt orienterad, med tyngdpunkt på det praktiska.
– De studerande kommer att ha möjlighet att göra praktiskt arbete inom det nyligen etablerade programmet för Hälsofrämjande skolor och i det kommande delprogrammet Friska arbetsplatser.
Undervisning och forskning är sammankopplade
Genom hela utbildningen i hälsofrämjande kommer studenter även att få möjlighet att vara delaktiga i forskning inom tre områden varav två är de WHO-program som nämns ovan. Doktorander kommer att kunna genomföra delar av sin forskning inom dessa områden och master-studenter kommer få möjlighet att göra mindre, väl avgränsade, forskningsuppgifter under handledning.
Det tredje forskningsområdet där studenter kan bli involverad är Kamshat Tussupovas pågående projekt WASH (Water Sanitation Hygiene) – en fortsättning på hennes tidigare arbete i Kazakstan. Inom det projektet arbetar hon nu på att testa och införa ett online-system där uppgifter om vilka vattenkällor och sanitetstjänster som människorna där verkligen använder kan läggas in direkt via t ex en surfplatta. Framöver ska de enskilda vattenanvändarna kunna lägga in eventuella ändringar direkt. Detta innebär att planeringsunderlaget blir mer aktuellt och korrekt än vid tidigare inventeringar.
– Vi har börjat testa systemet i två landsbygdsområden och vi kommer senare att fortsätta i fler regioner, säger Kamshat Tussupova.
Som nästa steg i hennes WASH-program ¬vill Kamshat Tussupova och hennes kollegor arbeta med människorna i landsbygdsområden i Kazakstan så att de, tillsammans med borgmästare och statliga institutioner, kan komma fram till hur de kan förbättra den lokala vattenförsörjningen och sanitetssystemen.