– Den här studien är unik i det avseendet att vi har studerat avlidna patienter, något som gör att vi är hundra procent säkra på demensdiagnosen, som inte alltid är säkerställd när patienterna är i livet. Dessutom har vi sett att sannolikheten att begå kriminella handlingar var nio gånger högre hos de patienter med frontotemporal demens som hade inlagring i hjärnan av vissa sjukliga proteiner, framförallt TDP-43, jämfört med dem som hade inlagring av tau-protein. TDP-43- proteinerna tycks alltså vara speciellt associerade med att utveckla ett kriminellt beteende hos personer med frontotemporal demens, säger Madeleine Liljegren, forskare vid Lunds universitet och ST-läkare vid Psykiatri nordväst i Stockholm.
När en person, som av omgivningen tidigare uppfattats som skötsam, börjar begå kriminella handlingar såsom exempelvis stöld, snatteri, sexuella trakasserier eller annat aggressivt beteende, kan det dölja sig en demenssjukdom bakom de oväntade handlingarna. Det har flera tidigare studier, bland annat från Lunds universitet (se bl.a. Liljegren M et al, JAMA Neurology 2015), visat.
Forskarna inom Neuropatologi-gruppen i Lund har studerat 220 avlidna patienter med Alzheimers sjukdom eller frontotemporal demens (FTD), vilka följts vid Minneskliniken i Lund under åren 1967-2017. Av dessa hade 30 procent begått en kriminell handling - 15 procent av patienterna med Alzheimers och 42 procent av dem med FTD. Den senare gruppen begick också upprepade kriminella handlingar i större utsträckning än dem med Alzheimer.
Även när det gäller beteende som att skratta onormalt högt eller skrika oväntat, är FTD-gruppen överrepresenterad (75 procent), jämfört med Alzheimer (56 procent).
– Det bekräftar vad vi sett i tidigare studier och har sin förklaring i att de patienternas skador finns i främre delen av hjärnan, där vår personlighet med bland annat impulskontroll och empati sitter, säger Madeleine Liljegren och understryker att demenssjukdomar inte bara drabbar äldre personer.
– Frontotemporal demens kan även förekomma hos yngre personer och de går ofta länge utan att få korrekt diagnos. Därför är det viktigt att anhöriga, sjukvård, polis och hela rättssystemet reagerar på förändrat socialt och kriminellt beteende och är behjälpliga så att personerna får hjälp av sjukvården.
Olle Dahlbäck