Vem bär ansvaret nu i det akuta skedet?
–  Kommunal räddningstjänst är de som hanterar bränderna i kommunerna. Länsstyrelsen kan ta över kommunal räddningstjänst i länet. Detta kan behövas om bränderna täcker många kommuner, men utvecklad samverkan mellan kommunerna löser en hel del utan att länsstyrelsen tar över. 

På nationell nivå mäklar och prioriterar MSB resurser till de olika delarna av landet som är drabbade. Det kan handla om material som MSB har själva, exempelvis skogsbrandsdepåer med slang och motorsprutor, men också resurser från länder och organisationer som Sverige har avtal med. Just nu har vi ju flygplan, helikoptrar, släckbilar och personal från många länder.

–  Samtidigt ska man komma ihåg att hantering av skogsbränder är mer än räddningstjänst. Det är flera lagstiftningar som styr samhällets krishantering och flera aktörer som dras in i arbetet. Räddningstjänsten tar inte hand om allt, med andra ord. Skogsbränder genererar en rad behov, exempelvis av ersättningsboende, behov av förändrade logistikkedjor, eller behov av  psykosocialt omhändertagande.

Vid sidan av myndigheter blir exempelvis trossamfund, företag och frivilligorganisationer viktiga resurser.

Hur ser du på ledarskapet?
–  Ledarskap är otroligt viktigt ur flera aspekter. Många har bilden av att bra ledarskap i samband med krishantering är synonymt med klassiska auktoritära ideal. Det kan finnas situationer där sådant ledarskap behövs, eller åtminstone efterfrågas, men många gånger är det förmågan att kunna hantera människor från en rad kulturellt väldigt olika organisationer och få dessa att jobba tillsammans som är bland det viktigaste.

Jag kan bara relatera till de pågående skogsbränderna. Hade någon stormat in i ett organisationsgemensamt samordningsmöte och pekat med hela handen som någon annan general Patton så hade det inte gått så bra….

Hur tycker du arbetet med att hantera de många bränderna fungerar?
– Det vi ser nu är ett för Sverige extremt läge som kräver en oerhörd mängd resurser. Utmaningarna är många, men min möjligen partiska bedömning är att den akuta hanteringen utifrån förutsättningarna går bra, åtminstone än så länge.

I alla stora kriser är resurssamordning en kritisk komponent. Nationella och internationella resurser ska vara på rätt plats vid rätt tid och göra rätt saker. På lokal nivå kan situationer svänga snabbt och det är en utmaning att ligga före med resursallokering. Det handlar om att hela tiden hantera osäkerheter. Ska vi låsa upp en resurs på ett arbete, eller ska vi låta den stå som taktisk reserv för att snabbt kunna sättas in ifall något än mer akut inträffar?

Min bedömning är att Sverige har lärt sig ganska mycket sedan branden i Västmanland 2014. Exempelvis är man offensivare och skalar upp insatserna snabbare nu. Med tanke på hur stor denna insats är förekommer det förvånansvärt lite friktion. Det finns många kompetenta befäl i räddningstjänstsverige och de utvecklade sociala nätverken spelar en stor roll i hur snabb och flexibel man är i sitt agerande.

Finns det saker som behöver förbättras?
–  Ja, det är klart det gör, men det är bättre att sakligt analysera dem efteråt då det finns perspektiv och hela bilden klarnat. För oss som är mitt i arbetet tar det fokus från det akuta arbetet att gå in i kritiska diskussioner som jag tycker borde vänta, men andra får självfallet gärna göra det.

Det man ska komma ihåg är att denna typ av situationer tenderar att trigga snabba känslostyrda uttalanden som inte är helt genomtänkta. Det är hel del tvärsäkra killgissningar från läktarplats om man säger så.