I februari 1993 får polisen i Borlänge ett ovanligt telefonsamtal. Det är överläkare Göran Fransson som ringer från Säters rättspsykiatriska klinik för att anmäla att de har en patient som i samtal med sin terapeut har erkänt två mord, och är redo att tala med polisen. Patienten heter Thomas Quick, och kommer så småningom att erkänna över tjugo mord, och bli dömd för åtta av dem.

Thomas Quick blir omskriven som den värste seriemördaren i svensk rättshistoria, men sedan händer någonting sensationellt. 2002 byter han namn till Sture Bergwall, och 2008 tar han tillbaka sina erkännanden. Han begär resning i hovrätten, och blir friad från samtliga mord. Hård kritik riktas nu mot den åklagare som var ansvarig för utredningen av erkännandena, men åklagaren vill inte kännas vid kritiken. Åklagaren skriver en bok där han hävdar att erkännandena var äkta, och att de åtta fällande domarna var riktiga.

Hur borde fallet Thomas Quick hanterats av polis, åklagare och domstolar? Hur såg den bevisning ut som presenterades vid rättegångarna? Hur kan det komma sig att jurister gör så olika bedömningar av om han var skyldig eller oskyldig? I den nyligen lanserade podcasten Öppet fall berättar jurister vid Lunds universitet historien om Thomas Quick och analyserar fallet på ett akademiskt och förutsättningslöst sätt.

Lyssna till fem avsnitt om turerna kring fallet: