Är det en revolution uppifrån vi ser i Saudiarabien?
- Om inte en revolution så åtminstone en serie reformer utan motstycke. Arresteringarna har skickat chockvågor genom det saudiska etablissemanget. Vad som sker är en på många sätt motstridig kombination av reform och nytänkande parat med aggressivitet och koncentration av makt. Kronprinsen Mohammad ibn Salman, MBS kallad, tog över titeln under närmast kuppliknande former i somras. Att kvinnor får lov att köra bil är självfallet verkligen betydelsefullt – både symboliskt och för att stärka kvinnors närvaro i offentlighet och arbetsliv.  Men det är en liten reform sett till det stora hela vad gäller rättigheter för kvinnor och minoriteter. Och samma sak gäller frikopplingen av oljejätten Saudi ARAMCO från oljedepartementet. Det är en form av liberalisering – men företaget läggs samtidigt under kronprinsens direkta kontroll.

Kan man vänta sig en demokratisering av landet, eller att man börjar gå ifrån den stränga tolkningen av islam som wahhabismen innebär?
- Knappast. Man kan införa reformer i marknadsliberal anda och ändå hålla fast vid en traditionell religionstolkning. Och religionen förblir landets politiska fundament. Saudi har en särställning inom den islamska världen som ”Beskyddare av de två heliga orterna”.
- Landets statsskick och systematiska nepotism har absolut kritiserats från många håll. Även inom den muslimska världen där många menar att politiken rimmar dåligt med rättrogen islam. Men det innebär inte att det nu skulle finnas några planer på att demokratisera landet. Tvärtom, har MBS under mycket kort tid knutit till sig kontrollen över rikets säkerhet: han är idag inrikesminister, försvarsminister samt chef över nationalgardet. Dessa viktiga positioner har tidigare delats mellan olika familjer – och inneburit häftiga konflikter. På så vis har den maktfördelning som traditionellt definierat saudisk politik satts ur spel. Vad som sker idag är snarare en bolagisering än en demokratisering.

Saudiarabien och Iran har hittills fört krig mot varandra via ombud ibland annat i Jemen och Syrien. Finns det risk för att detta trappas upp till en direktkonfrontation mellan de bägge länderna?
- Nej, jag tror inte det. Det är sant att Mohamad ibn Salman för en aggressiv och impulsiv utrikespolitik. Han har varit drivande i det förödande kriget i Jemen, startat en blockad mot grannlandet Qatar, försökt pressa Libanons premiärminister att avgå, samt gett vapenstöd åt sunnimuslimska rebeller i Syrien. Och agerandet är mycket riktigt direkt riktat mot Iran. Men båda parter söker stärkt inflytande i närregionen snarare än direkt konfrontation.
- Därmed inte sagt att konflikten inte kan förvärras i redan utsatta och skakiga delar av regionen och leda till stort mänskligt lidande. Jemen är ett talande exempel.

Vilka är kronprinsens största utmaningar?
- Att Saudiarabien är och förblir en autokratisk monarki som konsekvent bryter mot mänskliga rättigheter. Vissa av de senaste reformerna må vara uppmuntrande, men landet har lång väg att gå för att bygga upp ett internationellt anseende. Därtill är den saudiska ekonomin är på väg nedåt, med sjunkande oljepriser, ökande energikonsumtion och arbetslöshet. Landet behöver stora internationella investeringar – och att då arrestera hundratals företagsledare kanske inte ger de bästa signalerna…

Och relationen till USA?
- Ja den så viktiga alliansen mellan USA och Saudi är också en stor utmaning eftersom den blir alltmer ansträngd. Redan Obamas ovillighet att stödja Saudiarabien militärt i Syrien var en besvikelse, liksom kärnenergiavtalet med Iran. Och Trump visar en än större kallsinnighet mot att engagera sig Mellanöstern.  Hans senaste drag att flytta sin Israel-ambassad till Jerusalem försämrar naturligtvis förhållandet ytterligare. Samtidigt ska man komma ihåg att alliansen med USA varit en källa till kritik i en stor del av den muslimska världen. Kritiken tog fart i och med att Saudiarabien upplät sitt land som militärbas under det första Gulfkriget i början av 90-talet. Det har alltid varit en utmaning för Riyadh att hantera sådan kritik, så de hårda ord som kung Salman nu riktar mot USA är inte förvånande.
- Och det är i precis i ljuset av alla dessa utmaningar och motstridiga tendenser man ska se Saudiarabiens aggressiva och impulsiva utrikespolitik under sista tiden: som missriktade försök att framstå som ”en stark aktör” på sin egen bakgård.

Text: Ulrika Oredsson