Hon minns den där försommardagen i Uppsala 1992. Hon satt på sitt tjänsterum på institutionen när en kollega kom in och sa att en journalist från Upsala Nya Tidning ville träffa henne.
Varför begrep hon inte. Visst hade hon sökt professuren i systematisk botanik i Lund och dessutom fått den. Men varför skulle en Uppsalatidning skriva om det?
– Snubben som dök upp var fotograf på UNT och det var Sydsvenskan som hade bett om hjälp med ett foto. Tydligen var jag den första kvinnliga professorn på Naturvetenskapliga fakulteten.
Jag tänkte att det måste vara ett skämt. Jag kunde inte fatta att det hade dröjt till 1992.
Har arbetat på åtta universitet
Respekt är något som Honor Prentice har kämpat för att få. En akademisk karriär hade hon inte en tanke på som ung flicka på landsbygden i Dorset på 1960-talet. Ingen annan heller för den delen.
– Som flicka blev man helt enkelt inte tagen på allvar. Jag var så frustrerad.
Frustrationen i kombination med en obändig envishet ledde henne in på den akademiska banan. Allt fick utlopp i intresset för naturen, ett intresse som så småningom mynnade ut i en avhandling i botanik vid universitetet i Cambridge.
– Jag har gapat över allting, det är så jag har velat ha det, jag har jobbat på åtta universitet i fyra länder, berättar hon.
Flickan från landet blev professor
Ett av länderna är Sverige. Året var 1983 och första anhalt Uppsala. Hennes dåvarande make hade fått en postdoc-tjänst och hon följde med utan att själv ha en tjänst som väntade. Men ganska snart fick hon en. Nio år senare tog hon plats på professorsstolen i systematisk botanik i Lund.
– En gång i Storbritannien när jag sökte en tjänst fick jag höra att det var min man som var smart, inte jag. Så har det inte varit här i Sverige.
Honor Prentice brinner för jämställdhet. Frågan varför det inte finns fler kvinnliga professorer har sysselsatt henne. En sak är hon säker på; jämställdhet ska inte uppnås genom kvotering. Respekt för andras kunskap, oavsett om kunskapen finns hos kvinnor eller män, är en långt mer framkomlig väg för att öka jämställdheten inom akademin, anser hon.
– Man kan inte hantera jämställdhet i termer av procent. Kompetensen ska avgöra och då kommer kvinnor att få tjänster, bara de vågar leva med osäkerheten kring anställningar.
Flickan från landet blev professor
Hon har känt sig som en outsider genom åren. Resan hon har gjort har långt ifrån varit självklar och aldrig utstakad. Den 13-åriga flickan i den lilla byn på landsbygden i södra England kunde inte se sig själv som forskare i Cambridge. Än mindre som professor i en okänd stad i ett annat land där människor pratade ett annat språk.
– Men jag skulle göra samma resa igen. Utan tvekan. Jag ville bara ta reda på mer och mer om växternas mångfald. Och jag behövde bli respekterad. Det var det som drev mig.
