– Både Sveriges egen plastutredning och EU-strategin utgör ett bra ramverk, säger Tobias Nielsen. Särskilt gillar han att de lyfter fram olika rekommendationer kring produktsdesign som gör att producenter och återvinningsindustrin måste prata med varandra.

Utmaningen är implementeringen. Speciellt på EU-nivå där det krävs en standardisering för hur de olika länderna ska återvinna plast och hur denna återvinning ska rapporteras.

– Idag rapporterar olika länder återvunnen plast på olika sätt. Vad menar man med återvinning? Det är viktigt att bestämma. Om vi kan få till en standardisering utifrån strategin som gäller i alla EU-länder är det ett stort steg, säger Tobias Nielsen.

Ekonomiskt incitament

Den svenska plastutredningen föreslår att regeringen ska utreda en klimatkompensationsavgift på försäljningen av fossilbaserad plast. På så sätt skulle den dyrare biobaserade plasten bli mer attraktiv och man skulle få igång en större produktion.

– Det stora problemet är att plast gjord av olja är för billigt. Vi behöver ekonomiska incitament som sätter press på industrin så att utveckling och produktion av biobaserad plast kommer igång. Nu blir det lite av ett waiting-game, företagen vill vänta och se vem som går först. Ibland vill de etablerade märkena kontrollera takten på omställningen, säger Tobias Nielsen.

För att få igång en större produktion av biobaserad plast krävs andra sorters processer än vad som används inom industrin idag. Både de företag som producerar polymerer, som är plastens byggstenar, och de företag som producerar och använder plastprodukter måste vara på banan. Det behövs också mer forskning: idag tittar forskare inom bland annat STEPS, det forskningsprogram som Tobias Nielsen ingår i, på vilka förnybara råvaror och processer som är lämpligast för att tillverka bioplaster.

– Det är inte så lätt att bara öka produktionen av biobaserad plast eftersom det handlar om stora investeringar och företagen vill se hur de kan få en bra avkastning. Det är också därför det är intressant att titta på just restprodukter och helt nya råvaror som koldioxid.

Bionedbrytbar plast

Ett viktigt område som inte nämns så mycket i den svenska utredningen är bionedbrytbar plast, det vill säga plast som kan brytas ner i naturen. Nackdelen är att den inte ingår in en cirkulär ekonomi, där plasten kan användas igen, och att det krävs speciella industriella anläggningar för att bryta ner den.

– Även om vi blir bättre på att återvinna så kommer vi aldrig att kunna samla in och återvinna all plast. Det finns än så länge också problem med kvaliteten på mycket av den återvunna plasten.

Tobias Nielsen tror att den biologiskt nedbrytbara plasten kommer att spela en ännu större roll i framtiden, framför vad gäller matförpackningar som är komplicerade att återvinna, som exempelvis kaffekapslar och matavfallspåsar eller kosmetikprodukter. Men området måste utvecklas med bättre nedbrytbara plastprodukter, fler anläggningar för att bryta ner plasten, insamlingskärl till konsumenterna och bättre information.

Nyansera plastdebatten

Tobias Nielsen efterlyser en mer nyanserad plastdebatt.  

– Många ser idag plast som enbart något dåligt. Men plast är ett ovärderligt material som exempelvis används tex för att skyddat elektriska kablar, förlänga hållbarheten på livsmedel och inom sjukvården.

I debatten uppmärksammas enstaka produkter, som plastpåsar här i Sverige och sugrör i USA. Det är bra att dessa produkter lyfts, menar han, men det finns också en risk för att fokuseringen på dessa överskuggar de stora förändringsprocesser som behövs.

– Vi måste titta på alla delar, som återvinning, minskad konsumtion och biobaserade och bionedbrytbara plaster. Men det krävs också ett nytt förhållande till plast, där vi ser över hur och vad vi använder plast till idag, avslutar Tobias Nielsen.

Text: Noomi Egan