Det sprakar till och ett rytmiskt, smackande ljud hörs från fladdermusdetektorn.
– Det där var en dvärgpipistrell, en av de minsta fladdermusarterna, säger Jens Rydell, forskare vid Biologiska institutionen i Lund.
Han håller detektorn i handen och spanar upp mot natthimlen där svarta siluetter susar fram ovanför våra huvuden.
Sedan 2016 genomför Jens Rydell ett LONA-projekt (Naturvårdsverkets lokala naturvårdssatsning) vid Hovdala Slott utanför Hässleholm. Projektet innebär bland annat en inventering av vilka fladdermusarter som förekommer där.
– Hovdala slott är ett paradis för fladdermöss, här finns nästan alla av Sveriges nitton olika fladdermusarter. Vi vill ta reda på exakt vilka och framför allt ta fram en plan för att se till att de finns kvar även i framtiden, säger Jens Rydell.
I detta öppna skånska kulturlandskap, med åar och grunda sjöar i närheten, finns det gott om myggor, sländor och andra insekter som fladdermössen kan fånga under hela sommaren. Här finns ihåliga träd, fuktiga jordkällare och andra krypin där fladdermössen kan vila under dagen.
– Såklart finns det ingen boplats som slår ett gammalt slott, säger Jens Rydell finurligt.
Det finns en annan fördel med Hovdala slott. Mörkret. Det är fladdermössens skydd mot rovfåglar.
Eftersom fladdermössen använder sig av ekopejling (sonar) behöver de inget ljus för att leta rätt på sina byten. Om det är något som fladdermöss avskyr så är det artificiellt ljus. När Jens Rydell kom till Hovdala hade man planer på att sätta upp fasadbelysning på slottet, men det blev till slut det motsatta. Det finns fortfarande en del belysning runt slottet, men den ska förhoppningsvis också tas bort. Slottet håller nu istället på att sälja in sig som en plats där besökarna kan kolla på stjärnor och fladdermöss.
– På natten är fladdermössen inte rädda för någonting. Då är de kungar, säger Jens Rydell.
Att förlita sig på ekopejling har stora fördelar, men det finns också nackdelar. Med hjälp av ekopejling kan fladdermössen inte upptäcka saker på långt håll. Och definitivt inte ett rotorblad från ett vindkraftverk som kommer farande med hög fart (det kan liknas vid en attackerande rovfågel). Deras hjärnor är helt enkelt inte anpassade för det.
Även om olyckorna är sällsynta så utgör vindkraftverken ett hot mot fladdermössen. Fler fladdermöss än fåglar dör varje år av vindkraftverk.
Jens Rydell har de senaste åren tagit fram kunskap om var det är olämpligt att placera vindkraftverk. Han har även gett rekommendationer kring hur vindkraftsindustrin kan anpassa sin drift för att man ska undvika olyckor med fladdermöss. Kraftverk som ligger i fladdermusrika områden stängs av under stilla varma sensommarnätter, då riskerna är som störst.
I sin kommande forskning vill Jens Rydell i detalj ta reda på vilka insekter och djur som rör sig uppe vid toppen av ett vindkraftverk. Men att undersöka det är inte lätt. För att lyckas har han inlett ett samarbete med Fysiska institutionen i Lund*. Fysikerna har utvecklat en laserdetektor eller lidar, som bland annat kan användas för att hitta och identifiera flygande insekter och fladdermöss på långt håll.
– Det är görläckert, säger Jens Rydell.
Planen är att rikta laserljuset rakt upp jämte ett vindkraftverk och försöka förstå vad insekter och fladdermöss egentligen gör däruppe och varför de är där.
– Om man vill åtgärda ett problem är det ju bra att fatta hur det funkar.
Johan Nyman
* I projektet samarbetar Jens med fysikerna Mikkel Brydegård och hans två doktorander, samt Susanne Åkesson vid Biologiska institutionen.
