Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Miljonregn över forskning på skadad hjärna och kiselalger

bild på forskarna David Conley och Malin Parmar
Danie Conley och Malin Parmar får drygt 56 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse i en satsning på ny forskning. Det handlar om havets klimathjältar kiselalgerna och om ny strategi för att reparera skadad hjärna.Foto: Björk-Blixt, Ruona

Lunds universitet får drygt 56 miljoner kronor i en storsatsning på två nya forskningsprojekt. Pengarna kommer från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Det ena projektet handlar om att finna nya möjligheter att reparera en skadad hjärna. Det andra projektet fokuserar på kisel och de anonyma klimathjältarna i havet, kiselalgerna.

Daniel Conley, professor i biogeokemi vid Lunds universitet, får drygt 34 miljoner kronor för ett femårigt projekt om det globala kretsloppet för kisel. Projektet ska genomföras i samarbete med forskare vid Linnéuniversitetet. Forskarna kommer att undersöka hur kretsloppet för kisel har förändrats under årmiljonerna.

Omsättningen av kisel har en avgörande betydelse för vår planets klimat och biologiska produktivitet, säger Daniel Conley.

När kiselmineral i berggrunden vittrar använder nedbrytningsprocessen koldioxid, vilket minskar halten koldioxid i atmosfären. Och i havsvatten är kisel avgörande för hur många kiselalger som kan leva eftersom dessa alger behöver stora mängder kisel till sina skal. Kiselalger kan tyckas små och oansenliga, men de tar upp ungefär 53 miljoner ton kol varje dag i form av koldioxid genom fotosyntesen. Denna siffra kan jämföras med att mänsklighetens användning av fossila bränslen varje dag släpper ut ungefär 21 miljoner ton kol. Och när kiselalgerna sedan dör, och sjunker mot bottnen, spelar de en viktig roll i att ta med sig koldioxid från ytvattnet ner i djuphaven.

Daniel Conley och hans kollegor ska i det nya projektet undersöka hur kiselalger och andra växtplankton kan ha bidragit till att reglera kiselhalterna i havet under den senaste årmiljarden. Forskarna har identifierat tre tidsperioder som med stor sannolikhet omfattats av påtagliga, men tämligen outforskade, förändringar i kislets kretslopp i havet. Den äldsta perioden handlar om övergången från bakteriernas dominans till tidiga växtplanktons fotosyntes för 1 000 till 500 miljoner år sedan. Nästa period rör utvecklingen av kiselalger och dess släktingar för cirka 200 miljoner år sedan. Sista perioden sträcker sig från 66 miljoner år sedan fram till idag, då det förekommit stora variationer i kiselhalterna i havet genom tillflöden från land.

Med denna kunskap blir det möjligt att förstå och förutsäga hur framtida miljöförändringar kommer att inverka på både klimatet och oceanernas produktivitet, säger Daniel Conley.

Det andra anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse går till Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap vid Lunds universitet. Parmar ska leda ett femårigt projekt som nu tilldelas närmare 22 miljoner kronor. Malin Parmar och hennes lundakollega, Tomas Björklund, ska tillsammans med forskarna Thomas Perlmann och Andras Simon från Karolinska Institutet utveckla en ny metod för att ersätta skadade och döda nervceller genom att utnyttja hjärnans inneboende förmåga till nybildning av nervceller.

Neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinson sjukdom och Alzheimer och hjärnskada som stroke innebär att nervceller i hjärnan dör och inte kan återbildas. Det är sjukdomar som drabbar alltfler till följd av att vi lever allt längre. Det finns idag ingen behandling som ersätter de förlorade cellerna.

– Vi utvecklar redan andra viktiga och mycket intressanta nya metoder för att reparera skador i hjärnan som exempelvis celltransplantation och metoder för att odla fram nervceller från stamceller. Men dessa är till delar problematiska av såväl etiska och praktiska skäl, och det är komplicerade och väldigt kostsamma processer. Vi har därför ett stort behov av att utveckla nya metoder för att reparera skador i hjärnan, säger Malin Parmar.

– I detta projekt ska vi utveckla en ny och spännande alternativstrategi för att ersätta skadade och döda nervceller genom att utnyttja hjärnans egna inneboende regenerativa potential. Strategin bygger på att nyttja hjärnans egna gliaceller och styra dessa till att bilda nya nervceller. På så sätt undviker man den komplicerade processen med att transplantera kroppsfrämmande celler.

Forskarna ska göra jämförande studier med hjälp av unika modeller från självläkande salamandrar och i möss som inte har samma förmåga att bilda nya celler, för att ta reda på varför nybildning av nervceller återaktiveras vid skada hos salamandrar men inte hos däggdjur. Därefter ska de modifiera dessa mekanismer för att uppnå även nybildning av nervceller i möss och sedan utvärdera mognad, funktionalitet och integration av nervcellerna i unika pre-kliniska modeller.

– Våra studier öppnar upp helt nya möjligheter för att styra nybildning av celler direkt i hjärnan, anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse är därför mycket värdefullt, säger Malin Parmar.

Läs mer i pressmeddelande från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse

Lena Björk-Blixt och Katrin Ståhl

Kontakt

Daniel Conley, professor i biogeokemi, Geologiska institutionen, Lunds universitet, tel 046-222 04 49, daniel.conley@geol.lu.se

Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet, tel 046-222 06 20, 070-982 39 02, malin.parmar@med.lu.se

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.