TV: Se filmad intervju om studien.

Att ha mens som ung kvinna i Tanzania är förknippat med stora utmaningar, mytbildning och hemlighetsmakeri. 

– Du får inte prata om mens eller visa blod eftersom det är tabu. Du får heller inte bära vatten eller plocka vissa grödor. Under mensen använder du ibland samma binda i flera dagar, och du får ofta infektioner i underlivet, säger Sara Gabrielsson, forskare vid Lund University Centre for Sustainability Studies som länge studerat frågor om sanitet i landet. 

Starkt tabu

Mens är starkt tabubelagt och innebär ofta att tjejer uteblir från skolan, halkar efter och presterar sämre. Vissa hoppar till och med av.

– I skolan är det svårt att byta binda och du kan läcka blod. Vissa dagar har du inget mensskydd alls utan får använda blad, madrasstoppning eller kartongbitar. Det finns ingenstans att slänga dina bindor och inget vatten på toaletten så att du kan tvätta händerna om du vill byta mensskydd. Om pojkarna får reda på att du har mens så blir du retad, speciellt om du har blodat ner din skoluniform, säger Sara Gabrielsson.

Hon fick en idé om att undersöka om det fanns mensskydd som kunde underlätta tjejernas tillvaro. Tillsammans med masterstudenten Bertha Mhepela och en lokal tanzanisk organisation i området Shirati på landsbygden, genomförde hon ett test av tre olika skydd: menskoppen, engångsbindor och tvättbara tygbindor. Varje mensskydd testades av tre grupper bestående av trettio tjejer i åldrarna 11–18 under tre månader.

Menskopp gav frihetsskänsla

Utvärderingen, som är den första i sitt slag, visade att menskoppen var det mensskydd som upplevdes mest positivt. Tjejerna vittnade om en stor frihetskänsla: 

”Jag kan till och med spela fotboll”, ”Jag kan gå i skolan” och ”Jag känner mig fri. Jag kan gå ut”, är några av omdömena.

– Detta är bara en första utvärdering men resultaten är jätteviktiga. Menskoppen kan verkligen göra en skillnad för tjejers hälsa och möjligheter till utbildning. Den ger dem en chans att inte halka efter och fortsätta prestera efter det att de får mens, säger Sara Gabrielsson.

Den största vinningen var att ingen i flickornas omgivning behövde veta att de hade mens: nu kunde de gå i skolan utan att behöva vara rädda för att läcka blod och få fläckar på kläderna. Eftersom menskoppen bara behöver tömmas var åttonde timme kunde tjejerna också hantera sin mens hemma, utan att behöva byta binda i skolan. De slapp också att behöva göra sig av med sitt mensskydd, något som ofta sker i stor hemlighet.

Stora miljövinster

Att menskoppen har en livslängd på flera år gör dessutom att den har en mycket mindre miljöpåverkan än exempelvis engångsbindor. 

– Den här dimensionen är extra viktig i ett land som Tanzania, som inte har någon utbyggd infrastruktur för att ta hand om sopor. Bindor och andra mensskydd får större miljöpåverkan än i länder i Väst. Men idag räknar man inte ens in bindor i sopavfallet eftersom det finns ett så stort tabu kring menstruation. Och det i sig är ett problem.

Nästa steg för Sara Gabrielsson är att skala upp sin forskning kring hur mensskyddet för tjejer och kvinnor i Tanzania kan förbättras. De arbetar med andra organisationer för att få till stånd en distribution av menskoppen i landet och med en informationskampanj som kommer att spridas till unga tjejer.

– Men först måste vi bryta tystnaden. Allt handlar att prata, utbilda och diskutera mens med tjejer, pojkar och män, beslutsfattare och organisationer. Annars kommer vi inte vidare, avslutar hon.