Fram till sjunde ramprogrammet som startade 2007 var det många tunga suckar kring hur jobbiga EU-projekten var att hantera. Men därefter har det lättat och intresset är stort med många ansökningar från LU. Senaste statistiken från Horizon 2020 visar 1.600 ansökningar varav 200 beviljade.
– Det låter inte jättehögt, men är ungefär samma beviljandegrad som hos Vetenskapsrådet – och det växlar lite år från år. Konkurrensen är dock knivskarp, säger Anneli Wiklander.
Att LU står sig så bra, inte minst i förhållande till enfakultetsuniversiteten Karolinska, KTH och Chalmers, förklarar Anneli Wiklander med duktiga forskare, starka forskningsmiljöer och forskningsinfrastrukturer.
– Majoriteten av våra projekt är sam-arbetsprojekt. Vi har mycket relevant forskning som är inriktad på att lösa samhällsutmaningar och vi har goda samarbetspartners inom olika sektorer. Men det är de individuella projekten som genererar mest pengar tack vare ERC-bidragen.
Ofta ett heltidsjobb
LU har också ett 15-tal koordinatorer fördelade på både stora och mindre projekt (se artikel på nästa sida). Koordinerar man ett större projekt kan det ofta vara ett heltidsjobb, men att delta i ett projekt kan vara nog så bra, menar Anneli Wiklander.
– Antalet deltagande i projekt har tyvärr sjunkit hos oss och deltagandet tycker vi är lika intressant, eftersom det visar på engagemanget i hela ramprogrammet. Där är KTH överlägset följt av LU och KI, säger hon.
Ser man utanför Sveriges gränser ligger både Danmark och Finland bättre till än Sverige. I hela Europa ligger LU på 24:e plats när det gäller pengar och som nummer 26 när det gäller deltagande. Och i den ligan halkar också resten av Sveriges lärosäten rätt långt ner. Det är Vinnova som tar fram den internationella statistiken och de redovisar också hur mycket Sverige betalar in till ramprogrammet respektive får ut av det.
– Vi får i alla fall ut mer än vi betalar in, säger Anneli Wiklander.
Ramprogrammen frågar mer efter direkta resultat nu än tidigare varför användarna som industrin, myndigheter, intresse-organisationer med flera är viktiga deltagare. Detta innebär att det har blivit trängre för universiteten i projekten.
– Förr kunde många fler lärosäten vara med i samma projekt.
Men en grundförutsättning för att få anslag är förstås att söka, och Anneli Wiklander uppmanar till fler ansökningar. Det finns exempelvis pengar kvar av Horizon 2020 som kan sökas fram till årsskiftet. Därefter startar det nya ramprogrammet som heter Horizon Europe.
LU har just nu drygt 125 miljoner euro fördelat på cirka 200 projekt. LTH leder ligan med 68 projekt, därefter Naturvetenskapliga fakulteten med 62 och Medicinska fakulteten med 45 projekt. De övriga 25 fördelar sig mellan resten av fakulteterna.
Nätverka på hemmaplan först
Anneli Wiklander tror att de ”torra” fakulteterna har mer att hämta från EU-anslagen, särskilt om de börjar samarbeta och nätverka bättre på hemmaplan först.
– Humanister, samhällsvetare och jurister har en viktig roll i alla tekniska, naturvetenskapliga och medicinska projekt. Det kan dock vara svårt för dem att hitta sin roll i EU-projekten, men det blir enklare om de redan finns med i tvärvetenskapliga projekt.
Anneli Wiklander tycker att man först och främst ska utgå från sina egna behov när man ansöker. Fråga sig vad man behöver just nu, kanske en postdoc eller en doktorand? Sedan kan man titta på vad EU behöver, leta efter lämpliga områden – och verkligen läsa EU:s ansökningar som är väl punktade.
– Och lägga örat mot marken när man är på konferenser. Be om hjälp. Vi tillsam-mans med Lärosäten Syd har en egen man i Bryssel med goda relationer, och man kan så klart kontakta oss på Forskningsservice.
