Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Jämställdhetsfrågorna har blivit kontroversiella – igen

illustration av en man och en kvinna på en gungbräda

Forskning om ojämlikhet och genus är för många ett rött skynke. Det menar professorn i sociologi Åsa Lundqvist som på kvinnodagen, inom ramen för Sociologdagarna, håller i en paneldiskussion om varför genusfrågorna återigen har blivit kontroversiella.

– Vi vill föra upp till debatt att det är ett helt annat klimat för forskare som sysslar med genusfrågor idag än vad det var för 25 år sedan, säger Åsa Lundqvist.

Hon påpekar att den jämställdhetspolitik som har förts sedan 60-talet har varit ett flaggskepp som svenska politiker länge har stoltserat med.

På 70-talet, berättar hon, var emellertid ”kvinnofrågan” fortfarande inte riktigt rumsren inom akademin. Feministiska perspektiv ansågs av många som ointressanta och irrelevanta. Men pionjärer inom feministisk forskning banade vägen, och när Åsa Lundqvist som ung student i början av 90-talet studerade vid Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning – föregångare till Genusvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet - respekterades oftast genusperspektivet som ett analytiskt grepp och var förhållandevis okontroversiellt.

Idag är det inte längre så. Såväl forskare som använder sig av feministiska perspektiv som ämnet genusvetenskap får många att se rött. Dessutom sätter man gärna ett likhetstecken mellan jämställdhetspolitik och genusvetenskap, menar Åsa Lundqvist. Genusvetenskapen har blivit en överkyrka och dess läror infiltrerar allt, menar vissa debattörer.

– Visst har genusforskningen påverkat politiska beslut. Men kopplingar mellan vetenskapliga resultat och politiska beslut är ju inte något ovanligt. Beroende på vilket område som ska behandlas brukar politiker luta sig mot vetenskapliga studier och resultat. Det intressanta tycker jag är att det är just forskare som arbetar med genusperspektiv som anklagas för ideologiproduktion, säger Åsa Lundqvist.

Varför har det blivit så? När och varför tror du att forskning om genus och jämställdhetsfrågor blev kontroversiella igen?

– Det är detta vi kommer att diskutera i vår panel den 8 mars. Missuppfattningen att det per automatik finns en nära koppling mellan jämställdhetspolitik och forskning om genusfrågor är kanske en del av förklaringen. Politiker har använt sig av vissa perspektiv inom genusforskningen, exempelvis framhölls Yvonne Hirdmans genussystemteori med stor emfas i debatten om införandet av den första pappamånaden under 1990-talet, men det betyder ju inte att forskare och politiker verkar i symbios. Tvärtom, under åren har feministiska forskare ständigt kritiserat jämställdhetspolitiska reformer.

– Jag tror också att det finns en föreställning om att alla forskare som arbetar med genus som analytisk kategori per definition har en politisk agenda, vilket i sin tur skapar mycket hat, t.ex. i sociala medier. Detta stämmer så klart inte: bara inom den feministiska forskningen ryms ju väldigt många olika och emellanåt konkurrerande perspektiv.

I Ryssland och vissa andra länder i det forna öst är det framför allt en fobi mot allt som inte uppfyller gamla traditionella heterosexuella normer

En av de inbjudna talarna vid Sociologdagarna, som hålls mellan den 7 och 9 mars, är sociologen Elena Zdravomyslova från Europeiska universitetet i St Petersburg. Hon har tvingats lägga ner sin genusutbildning och kommer att tala om situationen för genusstudier och jämlikhetsfrågor i Ryssland.

– I Ryssland och vissa andra länder i det forna öst är det framför allt en fobi mot allt som inte uppfyller gamla traditionella heterosexuella normer medan forskning om exempelvis kvinnors hälsa inte alls är lika kontroversiellt. Mest kontroversiellt tycks alltså queerforskningen vara, säger Åsa Lundqvist och påpekar att det här i Sverige ännu inte är en lika aggressiv stämning, även om hatet i sociala medier tycks gå över alla gränser.

– Visserligen har ingen regering lagt ner en genusvetenskaplig institution, men utan tvekan är situationen mycket problematisk, också i Sverige.

Text: Ulrika Oredsson

Kategorier

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.