Att halka på ett bananskal kan vara mycket lyckosamt, säger Charlotte Malmgren. Första gången var på ett tåg när hon träffade en fransk professor i antikens historia.
Professorns spännande berättelser under resan ledde till studier i antikens kultur och samhällsliv under tidigt 1970-tal i Lund och sedan vidare till ett grävningsprojekt på en kulle utanför Rom.
– Jag var en doktorand av den praktiska sorten och ville gräva. Inom arkeologin ändrades fokus på 1970-talet från sökandet efter vackra ting i gravar till studier av boplatser, av fynd som kunde visa på människors vardag och hushållning med naturresurser. Sådant intresserade mig.
Charlotte Malmgren studerade små skärvor av lera som blir ett språk genom att vissa mönster repeteras.
– Jag sitter med tusentals skärvor i stora brödlådor och ser hur bitarna passar. Långsamt växer det fram en vacker liten skål som jag kan rekonstruera. Tänk att det är en människa som för tre tusen år sedan tummade skålen, glättade ytan och brände den blank och fin.
Jobb som antikvetare
Krukskärvor ger en doktorand utbildningsbidrag i högst fyra år, men det var svårt att få jobb som antikvetare. Charlotte Malmgren måste försörja sig. En kollega tipsade om att Lunds universitets miljövårdsprogram sökte en kurssekreterare på deltid.
– Så var det åter dags att halka in på ett nytt lyckosamt bananskal, säger hon.
Hon fick jobbet. Så småningom inlemmades hon, på deltid, i det tvärvetenskapliga lärarlaget på miljövårdsprogrammet och fortsatte att arbeta med sitt krukmaterial till disputationen 1997. Därefter började hon arbeta heltid som adjunkt på avdelningen för miljö- och energisystem. Arbetslivet har sedan dess präglats av undervisning om miljö- och hållbarhetsfrågor, och under åren blev alltfler av studenterna teknologer.
I den undervisningen är ett tvärvetenskapligt synsätt nödvändigt och här kan humanistens kompetens komma till nytta.
– Samtalet om ett hållbart samhälle fanns redan under antiken. Då avskogades Grekland nästan helt. Det fanns en kritik mot exploateringen och en medvetenhet hos eliten om att miljön ödelades. Vår tids människor ser också naturen som värdefull. Men varför gör vi då som vi gör trots all vår kunskap? Kanske kan vi bättre förstå relationen mellan hur vi tänker och hur vi agerar genom att studera liknande fenomen långt tillbaka i tiden.
Koppling till humaniora
Hållbarhetsbegreppets sociala dimension handlar även om kultur, traditioner och vår historia. Här finns en koppling till humaniora. Charlotte Malmgren nämner ”Gula västarna” i Frankrike som ett tecken på att hållbarhet är ett sammansatt begrepp. Människor som lever nära fattigdom och som får det allt svårare ser energiskatten på drivmedel som ett hot, och detta utnyttjas av olika krafter.
– Det är allvarligt och väldigt oroväckande, att det finns starka antidemokratiska krafter som är mot förståelse och generositet mellan människor. Ett hållbart samhälle är kanske en utopi. Men vi måste sträva efter utopierna annars är vi förlorade som människor.
Undervisningen på avdelningen handlar om miljö- och energifrågor, om hållbarhet och om verktyg för att lösa problem. Charlotte Malmgren har bland annat undervisat om miljökonsekvensbeskrivningar och om miljöledning som verktyg i miljöarbetet.
Både undervisningen och forskningen har en tydlig koppling till klimatfrågan och många av kollegorna brinner för ”den tredje uppgiften”, att informera allmänheten via föreläsningar.
– Tvärvetenskap är viktig och möten mellan olika discipliner och människor är befruktande. Det leder till nya tankar och idéer. Jag har haft privilegiet att arbeta som humanist på LTH. Det har berikat mitt liv. Det handlar både om samarbetet med alla kollegor och om mötet med studenterna.
Och nu är Charlotte Malmgren på väg tillbaka till forskarseminariet i antikens kultur och samhällsliv, nyfiken på om det ligger ett nytt bananskal och väntar på henne.
