Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hallå där, Christer Fåhraeus…

bild på Christer Fåhraeus
Christer Fåhraeus har varit med och startat företag som Cellavision, Precise Biometrics, Flatfrog, Anoto, EQL Pharma och börsintroducerat flera företag. Nu lägger han en medicinsk doktorshatt till meritlistan. Han är sedan tidigare hedersdoktor vid LTH.

… den 12 januari doktorerar du på hjärnans sensorimotoriska funktioner. Din avhandling spänner över frågor om inlärning, minnen, smärtreflexer – och vilken betydelse kloridjoner har för nervcellernas kommunikation. Vad väckte ditt intresse för neurovetenskapen?

– Neurofysiologi är fortfarande ett område inom vetenskapen där det finns mycket vi inte förstår. Vi har bra kunskap om vissa delar av nervsystemet, men vi kan till exempel ännu inte ens reproducera en flughjärna i en dator. Så jag fascineras av frågor som hur lär vi oss saker och hur kommer det sig att vi minns? Under doktorandtiden träffade jag en lundaforskare, Jens Schouenborg, som hade data som tydde på att bortdragningsreflexen var inlärd. Vi konstruerade en matematisk modell som visade hur vi trodde detta gick till. Var det möjligt att verifiera modellen i försök? Jens forskningsgrupp kunde i experiment visa att det gick att lära in en felaktig reflex hos råttor genom att ge ”felaktig” taktil återkoppling (taktil innebär att man överför information genom beröring), vilket visar att reflexen kan läras in precis som vi föreslår i vår matematiska modell.

Det har gått drygt 20 år sedan den första artikeln i avhandlingen publicerades. Å andra sidan verkar du inte vara den som bara har ett järn i elden?

– Nej, under tiden som jag doktorerade startade jag bland annat Cellavision, där vi använde oss av artificiella neurala nätverk för att identifiera vita blodceller. Även om avhandlingen därför inte innehåller färska nyheter, så är det fortfarande relevant. Resultaten håller, och det är ju bra! Faktum är att den kotransportör av klorid och kalium in och ut från cellen som vi studerat, den var inte så ”het” på den tiden vi först publicerade vårt arbete. Men insikten om hur viktig den är har bara ökat sedan dess, nu är det ett växande forskningsfält. Och det är ju roligt!

Du har haft stor nytta av dina studier i matematik, och bland annat tagit fram en matematisk teori för att validera ett mätinstrument man använder för att studera nervceller.

– Att använda matematiska simuleringar för att testa en biologisk hypotes – och dessutom pusha den hypotesen åt olika håll – är en metod jag tror är väldigt fruktbar inte minst inom neurovetenskap. Visst, det kan vara begränsande att klä allt i en matematisk hypotesdräkt, men i neurofysiologi, precis som i fysik och kemi, är det många gånger möjligt. Då kan man också använda matematiken till att simulera sådant som inte vore möjligt att testa under biologiska omständigheter. Sedan är jonkanaler, som jag forskat på, trevliga att modellera matematiskt…

Du har erfarenhet av att starta bolag och har även tagit bolag till börsen. Vad finns det för skillnader och likheter mellan att vara forskare/entreprenör?

– Jag ser stora likheter mellan hur det är att vara entreprenör och forskare. Båda bör ställa upp hypoteser, testa om dessa gäller och modifiera hypotesen när de får in ny data. Både forskaren och entreprenören måste på så vis våga vara kreativa men också stringenta om det inte fungerade som du trodde. Men den största skillnaden är att som doktorand är den enda resurs du har dig själv: vill du få mer gjort får du göra det själv. I ett företag kan du anställa någon som programmerar åt dig.

Vilka drivkrafter har tagit dig fram till idag och en färdig avhandling?

–Jag ville göra klart det som jag ägnade ett antal år åt och kämpat för hårt. Det känns som ett bra bevis på att de åren finns. Man kan inte vara nästan doktor, man antingen är det eller inte.

Hur ser det ut framöver, blir det mer forskning?

– Det har varit fantastiskt roligt att skriva kappan (arbetet att sätta ihop och skriva klart avhandlingen) och läsa allt som hänt i forskningsfältet de senaste 10-20 åren. Det skulle vara väldigt kul att fortsätta med något projekt inom neurofysiologi med inriktning mot inlärning, kanske med betoning på inhibitorisk inlärning. På entreprenörssidan är jag involverad i flera bolag som ägnar sig åt AI, inte minst Cellavision, och släktskapet mellan biologiska mekanismer för inlärning och strikt matematiska metoder är också intressant med potential för korsbefruktning.

Text och bild: Tove Smeds

Avhandling och disputation

Christer Fåhraeus disputerar den 12 januari 2019 vid Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap med avhandlingen ”Chloride ion dynamics in neuronal homeostasis and plasticity: Measuring a zero current with a twitch of learning

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.