Diana Mulinari är fil. dr. i sociologi och professor vid Institutionen för genusvetenskap som firade fyrtio år i höstas. Forskare i genusvetenskap hör till de som mest utsätts för hot och Sveriges Genusforskarförbund har arbetat med temat länge. Diana Mulinari finns, tillsammans med många andra kolleger, på listor som extremhöger och nazistiska organisationer och nätverk spridit och som innehåller indirekta och direkta hot.
– Det är självklart obehagligt med hot, men hur det påverkar mig är inte det mest intressanta. Det är hur kunskapsproduktionen påverkas i ett akademiskt klimat där vissa forskare hotas regelbundet – på grund av sin forskning, säger Diana Mulinari och tillägger att när det gäller genusvetenskap så räcker det ofta bara att representera den vetenskapstraditionen.
Något annat än kritik
Diana Mulinari vill understryka att det hon talar om inte handlar om oenighet och tuff kritik inom vetenskapliga samtal eller i dialog med det omgivande samhället, eller kritiska insändare mot genusvetenskap i lokala tidningar.
– Tuff kritik är vitalt för kunskapsutveckling och för samhällsrelevans. Men det här är något helt annat, säger hon.
Hon menar att det finns en risk att anti-demokratiska krafter lyckas generera tystnad och självcensur, att forskare väljer bort vissa teman som är relevanta inom vetenskapen och för samhället.
– Vi riskerar en tystnadens, rädslans och kanske det några skulle kalla det en feghetens kultur, säger Diana Mulinari.
Hon önskar att centrala företrädare för universitetet tydligare visade solidaritet med kollegorna som drabbas genom ett offensivt och offentligt försvar för akademisk frihet. Och att kollegor och ledning på de institutioner där hot ofta förekommer får det stöd de behöver från både fakulteter och universitetsledningen.
– Det finns stöd på institutionen. Jag stannar på universitetet för att det finns fantastiska, modiga kollegor som visar omsorg och solidaritet.
På institutionen menar Diana Mulinari att de har försökt etablera rutiner för att dokumentera och synliggöra händelser som någon blir utsatt för.
– Många kolleger har blivit utsatta, men jag är försiktig med termen ”någon” som kan ge en känsla att alla är lika utsatta eller riskerar att bli utsatta.
Hotet mot feministerna
Diana Mulinari menar att hot och hat mot genusvetare riktas mot specifika kategorier. Det finns levande ideologier av hat som vänder sig mot de som inte anses tillhöra nationen, de som bryter normen när gäller genus och sexualitet och de som arbetar med kunskapsproduktion och teoretiska perspektiv som ifrågasätter extremhögerns syn på nation och familj.
– Jag önskar mig ett universitet där hotet mot feministerna och andra kollegor utforskas analytiskt och diskuteras utifrån olika teoretiska perspektiv. De vapen som universitetet har är kunskap, dialog, kritik, säger hon.
För Diana Mulinari är det självklart att fundera en extra gång innan hon deltar i publika sammanhang och att det händer att hon tackar nej för att slippa hot.
– Men jag drivs av en nyfikenhet och engagemang och hoppas att hot inte får mig att vika för de forskningsfrågor som jag ser som viktiga. Men självklart påverkas jag, säger Diana Mulinari och tillägger att hennes intryck är att hot- och hatbrott ökar i Sverige, inte minst kopplat till sexism och rasism.
