Receptorerna som känner av jordens magnetfält sitter sannolikt i fåglarnas ögon. Nu har biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund studerat olika proteiner i ögonen hos zebrafinkar och upptäckt att ett av dem skiljer sig från övriga. Bara proteinet Cry4 håller sig på en konstant nivå hela dygnet och i olika ljusförhållanden.

Cry4 tillhör en grupp proteiner kallad kryptokromer. Normalt reglerar de den biologiska klockan men har även ansetts ha betydelse för magnetsinnet. I och med den här studien vet man vilket av fåglarnas kryptokromer som gör vad.

– Cry4 är en idealisk magnetreceptor eftersom proteinets nivå i ögonen är konstant hela tiden. Det är något som vi förväntar oss av en receptor som används oberoende av tid på dygnet, säger Atticus Pinzón-Rodríguez, en av forskarna bakom studien.

Slutsatsen är således att just det proteinet bidrar till att magnetsinnet fungerar, medan andra kryptokromer som har olika nivå i kroppen olika tider på dagen sköter den biologiska klockan istället.

I fjol konstaterade han och hans kollegor att det inte bara är flyttfåglar som orienterar med hjälp av magnetkompass. Även stannfåglar som inte flyttar vår och höst har ett magnetsinne och navigerar med hjälp av sin inre magnetkompass. Nu går han ett steg längre:

– Årets och fjolårets resultat indikerar att andra djur, kanske alla, har magnetreceptorer och kan uppfatta magnetfält.

Fortfarande återstår en hel del forskning för att i detalj kartlägga hur djur upptäcker och använder jordklotets magnetfält. Klart är att det handlar om kemiska reaktioner som samspelar med magnetfält. Den kunskapen kan enligt Atticus Pinzón-Rodríguez bli användbar när nya navigationssystem utvecklas.

Resultaten presenteras i en artikel i tidskriften Journal of the Royal Society Interface.

Jan Olsson