Jesper Wallentin, biträdande universitetslektor vid Fysiska institutionen, har fått bidraget för att undersöka om nanotrådar kan användas som röntgendetektorer med hög upplösning.
Nanotrådar är små kristaller med en diameter på mindre än en tiondels mikrometer. Jämförelsevis har ett hårstrå en diameter på 50 mikrometer.
– Vi har några preliminära resultat som visar att det går att få elektrisk ström från nanotrådar som utsätts för röntgenstrålning. Att vi faktiskt kan mäta en signal från en enda nanotråd är fascinerande, säger Jesper Wallentin.
Om det går att utveckla detektorer för röntgenmikroskopering på nanonivå i framtiden så kanske vi kommer att kunna ta röntgenbilder av sambanden mellan nervceller i hjärnvävnad.
Tills vidare kommer bidraget att finansiera bl a en doktorand, en postdoktjänst och ett röntgenlaboratorium.
Darcy Wagner, forskare vid Institutionen för medicinsk vetenskap,har fått bidraget för att forska om tredimensionella bioutskrifter – utskrifter av celler – för användning vid lungtransplantationer.
Det finns över hela världen 65 miljoner patienter med kroniska lungsjukdomar. För många av dessa är lungtransplantation det enda möjliga alternativet och det finns ett stort behov av nya sätt att få fram lungvävnad.
– Det är ett nästan outforskat område vad gäller lungan. Bidraget ger mig möjlighet att samla unik expertis och utbilda nästa generation av forskare för teknisk framställning av lungvävnad, säger Darcy Wagner.
Tanken är att vävnadsstrukturer ska kunna konstrueras med syntetiska eller biologiskt utvunna material, sedan sås med celler och odlas i en bioreaktor innan de används för transplantation. Bäst är om cellerna kan hämtas från den aktuella patienten så att behovet av att dämpa immunförsvaret, som kan leda till komplikationer, inte blir så stort.
Elias Kristensson, forskare vid Fysiska institutionen,utvecklar laseravbildningstekniker för extremt snabb filminspelning.
I sin forskning har han tagit fram en metod som gör det möjligt att filma händelser som äger rum under mindre än en pikosekund (0,000000000001 sekund). För att ge lite perspektiv kan man jämföra med ljus som inte rör sig mer än en halv millimeter under samma tidsrymd.
– ERC-bidraget gör det möjligt för mig att inte bara sätta ihop en forskargrupp, utan vi kommer att få tillgång till speciell laserutrustning med de ultrakorta laserpulser som behövs för våra experiment. Nu kan vi flytta fram gränserna för extremt snabb inspelning genom att fånga och kartlägga händelser som aldrig filmats tidigare, säger Elias Kristensson.
Korinna Zapp, forskare vid Fysiska institutionen,återskapar förhållandena som gällde bara några miljondels sekunder efter Big Bang.
Partikelacceleratorn Large Hadron Collider (LHC) på CERN kan åstadkomma frontalkrockar, nästan med ljusets hastighet, mellan tunga blykärnor som består av 208 protoner och neutroner. Densiteten i kollisionerna är så stark att protonerna och neutronerna ”smälter”. Då bildas en kvark-gluonplasma som liknar vårt universum precis efter Big Bang. Det gör det möjligt att studera plasmans egenskaper i laboratoriet. De viktigaste upptäckterna hittills är att kvark-gluonplasman beter sig som en vätska och försvagar mycket snabba partiklar som färdas genom den.
– Alla blev mycket förvånade över att kollisioner mellan små protoner på många sätt liknade kollisionerna mellan tunga blykärnor, förklarar Korinna Zapp.
Densiteten i kollisioner mellan protoner är så mycket lägre att man trodde att de omöjligt kunde leda till kvark-gluonplasma. Protonkollisionerna visar emellertid att de kan bilda vätska och het materia men de försvagar inte snabba partiklar.
– Frågan jag ville ha svar på var om protonkollisioner kan skapa kvark-gluonplasma i miniatyr eller om datan hade feltolkats. Eller kan det vara så att naturen döljer något vi inte kommit på ännu?, avslutar Korinna Zapp.