Fyra frågor om EU och Europas framtid till Maria Strömvik, statsvetare och biträdande föreståndare för Centrum för europaforskning och Sanimir Resic, historiker och docent i Europastudier.
Vart är Europa på väg?
Maria Strömvik:
– Det är lätt att vara olyckskorp och tro att Europa går åt skogen. Vi ser och hör så många larmrapporter om kris efter kris med länder som Ungern och Polen där respekten för demokrati och mänskliga rättigheter verkar försämras. Men om vi tittar långsiktigt har vi ingen anledning att tro att Europasamarbetet brakar samman just nu.
Sanimir Resic:
– Om vi tittar historiskt så är vi på en bättre plats än vi varit någonsin. Det är en makalös tid av framsteg och fred som vi har haft sedan 1945, med något enstaka undantag inte minst på Balkan. Jag tror att Europa har den bästa chansen på mycket lång tid att gå en ännu bättre framtid till mötes. Därmed inte sagt att det inte finns problem.
Läs mer: Debatt i Lund 20 mars
Brexit är på gång och missnöjet med EU är stor från flera håll. Hur stor är risken för att projektet på sikt havererar?
Maria Strömvik:
– Det finns alltid risker och det finns ingen som kan svara på den frågan. Men vi har pratat om kriser i det europeiska samarbetet sedan starten på 50-talet och hittills har det inte havererat. Den största risken är att vi tappar förståelsen för varför det europeiska integrationsprojektet inleddes. Om det skulle hända något väldigt dramatiskt, som att några europeiska länder skulle förvandlas till direkt auktoritära stater, skulle vi självklart se en helt annan diskussion. Ultranationalism är utan tvekan den största faran, och vi vet från 1930-talets erfarenheter vad de europeiska nationerna gör mot varandra och resten av världen när dessa krafter släpps lösa.
Sanimir Resic:
– Brexit är ett symptom på att något inte har fungerat ordentligt och det demokratiunderskott som finns. Det raljeras mycket om Brysselbyråkratin och många medborgare upplever att besluten fattas längre och längre bort - detta måste hanteras. Samtidigt har många insett vilket kaos britterna upplever just nu, ingen önskar detta kaos förutom de krafter som vill se en destabiliserad union. Jag tror att britterna kommer att ångra sig.
Vad blir den största utmaningen för EU och Europa i stort framöver?
Maria Strömvik:
– En stor utmaning för EU-länderna är att få till en levande och kontinuerlig diskussion bland befolkningen i Europa. Vad vi vill ha projektet till, hur det ska gå framåt och viken roll ska EU spela för att hantera alla de utmaningar som globaliseringen ställer oss inför?
Sanimir Resic:
– EU och Europa är inte synonymt. Det finns delar av Europa, forna Jugoslavien och Albanien, som inte är med men som drömmer om ett inträde i EU. Samtidigt menar de flesta bedömare att vi inte kommer att se några nya medlemmar på länge. Länder och områden som Kosovo, Albanien, Serbien, Makedonien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina kommer med stor sannolikhet att destabiliseras, och rent av hamna i väpnad konflikt, i det ögonblick insikten om att dörren till EU är stängd. Exempelvis har ledningarna i både Albanien och Kosovo hotat med att skapa en albansk stat istället för två om man inte ges ett medlemskap i EU. Detta hade varit helt oacceptabelt för Serbien som omgående hade agerat. En dominoeffekt hade därmed påbörjat som presumtivt hade spridit sig till alla de ovan nämnda staterna. Samtidigt kommer Ryssland att fortsätta vara en destabiliserande kraft i Europa.
Hur kommer det europeiska samarbetet se ut om 10 år?
Maria Strömvik:
– Samarbetet växer fram gradvis i takt med förändringar inom stater och globalt. Trenden är att de europeiska länderna blir mindre och mindre i relation till de stora staterna som USA, Ryssland och Kina. Det innebär det att de europeiska ländernas inflytande globalt kommer att minska om de inte samarbetar mer med varandra. Det tror jag att många regeringar inom EU är fullt medvetna om. Därför tror jag att de kommer att bli bättre på att åtminstone försöka samarbeta.
Sanimir Resic:
– Vi har haft en ovanligt lång period av fred på den kontinent som haft flest krig historiskt. Många tar det för givet men det är ett resultat av idogt arbete bland staterna.Min förhoppning är att vi kan fortsätta bygga på detta, att stater som Ryssland blir partners och inte försöker underminera EU. Jag hoppas också att utvidgningen av unionen åt sydost har fungerat väl.