– Mest iögonfallande i budgeten är avsaknaden av strukturella grepp – mer pengar till vård och polisväsende kan hjälpa, men på lång sikt måste fler också söka sig till dessa yrken, och då måste lönebildningen ses över, säger Andreas Bergh, docent i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Finansminister Magdalena Andersson (S) pekade under presskonferensen bland annat på att man fått fler i arbete – en siffra som stigit från cirka 70 till 73 procent under senaste mandatperioden.
– Arbetskraftsdeltagandet är högt, men detta är sannolikt också till stora delar en konjunktureffekt, och en effekt av tidigare regeringars reformer. Vårbudgeten gör inte mycket för att rusta Sverige inför svårare tider.

För att lyckas med detta hade budgeten behövt innehålla en strategi – och avsättning av medel – för att höja välfärdsarbetarnas löner, menar Andreas Bergh.
– Och dessutom kanske aviserat förändringar av arbetsincitamenten för nyanlända. Bara för några dagar sedan kom en ESO-rapport från Finansdepartementet som visar att det i många situationer lönar sig dåligt för många nyanlända att ta arbete. Det är en problematik som varit känd i Sverige under lång tid, och som blivit allt mer akut genom de senaste årens höga flyktinginvandring.

Andreas Bergh är heller inte särskilt imponerad av att statsskulden som andel av BNP minskar.
– Nej, eftersom BNP växer i en högkonjunktur. Dessutom kan det diskuteras om det viktigaste för Sverige i dagsläget är att få ner en redan låg offentlig skuldsättning ännu mer. Ett sätt att prioritera bland offentliga investeringar hade varit en positiv överraskning i budgeten.

I stället har budgeten gett lite här och lite där. Andreas Bergh konstaterar att valrörelsen är igång.
– Ganska mycket kan sannolikt kopplas till att det är valår: När många olika områden får relativt små belopp kan regeringen vinna politiska poäng på att hävda att man satsar på ganska mycket.