Italien har en lång historia av instabila regeringar. På 70 år hade man 63 regeringar. Är det ett tecken på ett instabilt system?
– Vi har visserligen haft många regeringar men 29 premiärministrar sedan 1946. Instabilitet är ofta ett argument som används av dem som vill öka premiärministerns makt, men en stabil regering är inte nödvändigtvis ett tecken på en stabil demokrati. Benito Mussolini är den regeringschef som suttit längst i makten i Italien.
Det finns de som är oroliga för den politiska utvecklingen i Italien och talar om att landet löper risk att bli en ”illiberal demokrati”. Vad menar man egentligen med det?
– Med illiberal menar man en bristfällig demokrati, där demokratiska rättigheter urholkas. Det kan exempelvis handla om begränsning av fria medier och medborgerliga rättigheter.
Ligger det något i den kritiken?
– Rent formellt är inte Italien på väg att bli en illiberal demokrati. Landets konstitution byggdes upp och stärktes efter Mussolinis och fascismens fall för att förhindra en antidemokratisk och auktoritär utveckling. Däremot kan jag se att landets författningsdomstol kan få fullt upp de närmaste åren med att motarbeta lagförslag som är diskriminerande och strider mot konstitutionen. Men även om jag inte tror att Italien är på väg att bli en illiberal demokrati formellt sett så finns antidemokratiska tendenser som oroar. Exempelvis hör vi allt oftare politiker använda ett homofobisk och rasistiskt språkbruk och rasistiskt våld har skjutit i höjden.
– Här har president Sergio Mattarella utmärkt sig genom att kliva fram och mana till besinning, bland annat genom att påminna om landets fascistiska historia och om den italienska konstitutionen som värnar om alla människors lika värde.
Vilken roll spelar en italiensk president?
– Han är visserligen statschef och har precis som svenske kungen framför allt ceremoniella arbetsuppgifter men han är även den som formellt utnämner ministrarna på förslag av regeringschefen. Han har också ett uppdrag som liknar den svenske talmannens. Att Femstjärnerörelsen hotade presidenten med riksrätt berodde på att han inte gick med på att låta deras kandidat, euroskeptikern Paolo Savona, bli finansminister. President Mattarella menade att en sådan utnämning hade satt italienarnas besparingar i fara.
Detta hände i våras men nyligen hade han även invändningar mot den budget som regeringspartierna – La Lega och Femstjärnerörelsen – lade fram…
– Det stämmer. Han ansåg, liksom EU-kommissionen, att den budget som regeringskoalitionen lade fram var alltför vidlyftig. Han påpekade i ett uttalande att den italienska grundlagen kräver balanserade budgetar för att skydda medborgarnas besparingar.
Vad var det som ansågs kontroversiellt och vidlyftigt i den framlagda budgeten?
– De högerkonservativa La Lega med rötter i Norditalien vill införa så kallad platt beskattning, alltså en ickeprogressiv beskattning vilket gynnar höginkomsttagare. Femstjärnerörelsen som är ett populistiskt parti utan tydlig politisk färg vill införa medborgarlön, vilket gynnar låginkomsttagare. Tillsammans gör dessa lagförslag att Italiens budgetunderskott ökar istället för minskar.
I våras talades det om ett eventuellt nyval i Italien efter flera månaders försök till regeringsbildning. Är det fortfarande aktuellt?
– Det tror jag inte. I så fall kan den nya regeringen räkna med ett ökat stöd. Framför allt har La Lega med högerpopulisten Matteo Salvini som vice premiärminister gått framåt enligt opinionsundersökningarna från 17 till över 30 procent. Han är aktiv i sociala medier och har miljontals följare. Jag tror vi kommer att se mycket av honom i EU-valet i maj nästa år.
Text: Ulrika Oredsson
Presidentens föreläsning med rubriken Sweden, Italy, Europe: together for the future livestreamas
