– Jag blev först oerhört överraskad av frågan. Och hedrad. Varför de valde mig vet jag uppriktigt sagt inte, men jag hade tidigare gått ledarskapsprogram med fokus på arbetsmiljö och jämställdhetsfrågor.
Till en början var det nervöst i den nya rollen. Jimmie Kristensson har höga krav på sig själv och vill leva upp till förväntningarna på rollen.
– Jag skulle kunna jobba hur mycket som helst utan att vara nöjd, men med åren har jag lärt mig att bli lite snällare mot mig själv.
Hjäpt av sin journalistutbildning
I sin position som vicedekan har han haft stor hjälp av sin tidigare journalistutbildning – både i kommunikationen med medarbetare, skrivandet och i mötet med media. En allvarlig incident på BMC med hot och trakasserier förra året, kastade honom direkt in i arbetet och satte arbetsmiljön akut i fokus.
– Det blev väldigt tydligt vad universitetet är bra på och inte. Vi behöver jobba mer förebyggande, men också ha tydliga handlingsvägar när något händer och vara så transparenta som möjligt. Vi lärde oss mycket av en svår situation.
När det gäller arbetet med den fysiska arbetsmiljön är LU bra, tycker Jimmie Kristensson. Men arbetet med den sociala och organisatoriska arbetsmiljön kan bli bättre. Stress är en faktor där speciellt forskare är utsatta. Jobb och privatliv går ofta ihop och man mejlar på natten och skriver ansökningar på semestern. Det är en styrka att kunna vara flexibel, men med så luddiga gränser är det också en av arbetsmiljöns utmaningar.
– Om jag ska raljera så kan jag tycka att hela det akademiska systemet är byggt för de som är ensamstående eller som har en hemmaman/fru. Men man kan inte heller ta bort grunden i akademin – det är konkurrens och tävling.
Ledarskapet behöver stärkas
Det behövs bland annat en annan typ ledarskap, anser han. Att vara framgångsrik forskare är inte likställt med att vara en bra chef. Här finns det utrymme att stärka upp ledarskapet i den formella chefsrollen.
– Etik handlar mycket om förhållningssätt – hur vi vill vara mot varandra i en grupp. Kokar man ner det innebär det till syvende och sist att man ska bära sig åt som folk.
Anmälningarna om kränkande särbehandling och sexuella trakasserier är få på LU. Men det finns det ett stort mörkertal och en rädsla för repressalier om man anmäler. Jimmie Kristensson har själv erfarenhet av att ha blivit utsatt för mobbning på jobbet. Det slutade med att han tog ett halvårs tjänstledigt för att jobba på en annan högskola.
– Jag kände att om jag ska vara kvar på LU så måste jag pausa. Se något annat och sedan välja att komma tillbaka. Naturligtvis har jag funderat på om jag hade kunnat undvika situationen genom att göra något annorlunda, men det är samtidigt viktigt att inte lägga ansvaret för hur andra beter sig på sig själv.
Bra kan bli bättre
Jimmie Kristensson tycker att det finns en mångfald på Medicinska fakulteten och att man där generellt är bra på likabehandling. Men fortfarande är majoriteten av fakultetens studenter, lektorer och doktorander kvinnor, medan majoriteten av professorerna är män. Det finns en hel del kvar att göra.
– Vi måste vara modiga. Annars kan vi inte få igång förändringsprocesser. Det finns goda förutsättningar och så många grymt kompetenta personer med bra idéer. Just nu har vi vind i seglen när det gäller viljan att jobba med arbetsmiljöfrågor, men jag sticker inte under stol med att det är svårändrat, precis som i alla stora organisationer. Men man får nöta lite där det behövs. Och inte glömma att många saker är vi faktiskt riktigt bra på.
