Av: Anamaria Dutceac Segesten, forskare vid Centrum för Europastudier
Tidpunkten kunde dock inte gärna vara sämre. Den rumänska regeringen har under flera år lidit av stora interna konflikter och, likt andra nationer i regionen, ägnat sig åt en hel del ”oeuropeiskt” agerande. Olika europeiska institutioner har riktat stark kritik mot nationens ledare, samtidigt som dessa ska ikläda sig denna centrala roll för unionen.
De nuvarande politiska problemen i Rumänien startade så fort 2016 års valresultat var klart. Landet fick en koalitionsregering bestående av mitt- och vänsterpartier som visat sig mycket instabil. Under bara de senaste två åren har landet letts av fyra olika premiärministrar. Instabiliteten beror framför allt på interna konflikter inom det socialdemokratiska partiet PSD, den största koalitionspartnern. I början av 2018 fälldes Mihai Tudoses regering av en misstroendeomröstning som ovanligt nog initierats inom hans eget parti. Han ersattes av den nuvarande premiärministern Viorica Dăncilă.
Förhoppningarna om att Rumäniens första kvinnliga ledare skulle bli en progressiv kraft har kommit på skam.
Men den grundläggande konflikten kvarstår. Den bottnar i en maktkamp i partitoppen där den kontroversielle ledaren, Liviu Dragnea, inte kan bli premiärminister på grund av att han dömts till fängelse för korruption. Dragnea har försökt styra genom ombud men den ene företrädaren efter den andra har vägrat lyda order när de väl fått makten. Den nya premiärministern Dăncilă verkar dock bryta trenden. Förhoppningarna om att Rumäniens första kvinnliga ledare skulle bli en progressiv kraft har kommit på skam. De flesta ser henne som inte mycket mer än en marionett för Dragnea.
Under hennes ledning har regeringen försökt införa en mildrad korruptionslagstiftning och göra det möjligt för politiker som fällts för korruption att bli benådade. Hon har också kritiserat Rumäniens korruptionsmyndighet för att ha ”politiska motiv” och avskedat chefen för myndigheten, Laura Kövesi, som hon anklagat för en ”politisk häxjakt”.
Sedan hon tillsattes 2013 har Kövesi och hennes myndighet bekämpat korruptionen i samhällstoppen. Flera parlamentsledamöter och ministrar samt en tidigare premiärminister har redan åtalats. Kanske började de nuvarande ledarna för PSD oroa sig för att denna mycket effektiva åklagare skulle rikta sökljuset mot dem.
Konflikten med EU
Regeringen har försökt att förändra rättssystemet och göra det mer politiskt styrt. Den har också försökt begränsa anslagen till ickestatliga organisationer. Inget av detta har förstås undgått EU:s ledning. I oktober röstade EU-parlamentet för en resolution som uttryckte ”djup oro” över förändringarna av rättssystemet och krävde en utredning av ”den våldsamma och oproportionerliga polisinsatsen vid de folkliga protesterna” under sommaren.
Och i november uttalade sig kommissionens vice ordförande Frans Timmermans på följande sätt: ”Jag beklagar att Rumänien inte bara bromsat sin reformprocess utan tagit steg tillbaka i frågor där man gått framåt under de senaste tio åren”. Han hänvisade till slutsatserna i EU-kommissionens årliga rapport om rättstillämpningen i Rumänien som lyfte fram den minskade rättssäkerheten och begränsningarna av pressfriheten.
Dragnea har i sin tur skarpt kritiserat västvärldens ”lögner” om hans parti. Hans partikamrat Mihai Fifor har klagat på att Rumänien behandlas som en ”andrarangsnation” av vissa EU-tjänstemän.
Anledningen var kommissionsordföranden Jean-Claude Junckers antydan, bara några dagar innan Rumänien tog över EU-ordförandeskapet, att landet kanske inte var lämpligt för uppgiften. För att gjuta olja på vågorna tweetade rådsordföranden Donald Tusk att han var ”övertygad” om att Rumänien skulle klara det.
Det är möjligt att EU genom att agera proaktivt i förhållande till Rumänien försöker visa sig handlingskraftigare än i bemötandet av det alltmer auktoritära styret i Viktor Orbans Ungern. Genom sin inledande flathet har EU haft svårt att ta itu med Orbans uppenbara brott mot rättssäkerheten och yttrandefriheten. För att bevara enhet och sammanhållning är det avgörande för EU att upprätthålla sina grundläggande värderingar, i synnerhet när Storbritanniens utträde närmar sig.
Inhemsk oro
Även i Rumänien har regeringens agerande orsakat bestörtning och protester. Under de senaste två åren har åtminstone en miljon medborgare gått ut i demonstrationer mot korruptionen och de fortsätter nu när landet ska åta sig sitt europeiska ledaruppdrag. Landets djupa politiska splittring kom till uttryck när presidenten och oppositionspolitikern Klaus Iohannis konstaterade att Rumänien inte är kapabelt att leda EU. Han har kallat den nuvarande regeringen ”en olyckshändelse i Rumäniens demokratiska historia”.
För Rumänien har medlemskapet i EU inneburit enorma fördelar. Under de tio åren av medlemskap har landet tagit emot 27 miljarder euro för att bygga upp sin infrastruktur, förbättra befolkningens livskvalitet och bli mer attraktivt för utländska investerare. Som en följd har Rumäniens BNP per capita ökat dramatiskt.
Under perioden 2007–2017 steg BNP från 35% till 55% av EU-genomsnittet. Om tillväxten fortsätter kan större belöningar vänta bakom hörnet, med löften om att ingå i Schengensamarbetet och göra det möjligt för landets invånare att resa fritt i regionen, utan att behöva gå genom passkontroller, och enklare för dem att hitta kortfristiga jobb utomlands.
Ordförandeskapet i EU är ett ypperligt tillfälle för Rumänien att lägga de kortsiktiga och självbevarande frågorna åt sidan och anlägga längre perspektiv. Det kommande halvåret är en möjlighet för landet att stärka sin position inom EU, om viljan finns.
