Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

“Arabledare använder kvinnnors framsteg för sin egen legitimitet”

Porträtt, kvinna. Foto.
Rola El-Husseini. forskare vid Centrum för Mellanösternstudier. Foto: Kennet Ruona

Efter den arabiska våren har allt fler kvinnor tagit plats i parlament, regeringar och på andra höga befattningar i arabländerna. Tendensen är dock att detta bara sker i länder som infört eller höjt sina könskvoter, till exempel Egypten, Marocko och Tunisien.

Rola El-Husseini är forskare på Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, och arbetar på en studie som undersöker genus och politik i åtta arabiska länder: Algeriet, Egypten, Irak, Jordanien, Libanon, Marocko, Saudiarabien och Tunisien.

Politik uppifrån och ner

Könskvoterna i länderna implementeras uppifrån och ner, eftersom det är det politiska ledarskapet som vill ha dem. Situationen blir därför inte lika hållbar som om detta hade varit resultatet av en demokratisk process.

– De här ledarna försöker visa upp framstegen för kvinnor som ett sätt att legitimera sig i västvärldens ögon, säger Rola El-Husseini.

Endast i icke-sekteristiska länder

Detta förekommer endast i icke-sekteristiska länder. I de två svaga, sekteristiska staterna Libanon och Irak, fungerar politiken som ett klientsystem* vilket gjort att politikerna avvisat könskvotering så länge den inte påtvingats utifrån. Detta hände i Irak efter den amerikanska invasionen.

– Man ska inte förneka att det irakiska civilsamhället bidrog till att driva på könskvoterna, men det hade varit lättare att säga nej om inte USA utövat påtryckningar på den politiska processen.

I Irak och Libanon är kvinnliga politiker ofta beroende av sekteristiska ledarfigurer. Deras position har inte växt fram organiskt ur stöd från olika samhällsgrupper, utan har tilldelats dem av olika ledare i samhället.

Kvinnorna använder inte heller alltid sin position för att driva en politik som tydligt gynnar andra kvinnor; istället agerar de i enlighet med den sekteristiska grupp som de tillhör, eller enligt någon ledares önskningar.

Varför fokuserar du på just den här frågan?
– Ett av resultaten som jag redogjorde för i min första bok, “Pax Syriana: Elite Politics in Postwar Lebanon” (2012), var att det inte bara saknades kvinnor på höga befattningar i Libanon, utan att det dessutom bara var män som förbereddes för att ta makten i nästa generation.

– Efter det, 2013, började jag jobba som konsult för genusfrågor på UN-ESCWA (FN:s ekonomiska och sociala kommission för Västasien), ungefär samtidigt som kvinnor började spela en viktigare roll i de arabiska protesterna. Allt detta var faktorer som väckte mitt intresse för genus och politik.

Rola El-Husseini vill med sin forskning bidra till bättre kunskaper om hur kvinnors rättigheter utnyttjas för politisk legitimitet. Detta, menar hon, kan stärka västvärldens förståelse av det politiska spel som auktoritära arabiska ledare spelar.
 

*Ett klientsystem är ett system för utbyte av tjänster mellan två parter. Den överordnade parten erbjuder beskydd och privilegier medan den underordnade erbjuder olika tjänster i gengäld. Systemet var mycket vanligt i romarriket.

 

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.