Talman Andreas Norlén föreslog i januari en studie, vilket Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond har utvecklat vidare. Forskningen ska ledas av Jan Teorell.
- Det har varit en höst som ingen annan i svensk politik. Regeringsbildningen har med svenska mått mätt varit rekordlång. Partierna har manövrerat i ett delvis nytt parlamentariskt landskap och som talman har jag hanterat lägen i processen där inte praxis funnits. Det finns god anledning att dokumentera och analysera skeendet och dra lärdomar inför framtida regeringsbildningsprocesser, säger talman Andreas Norlén.
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) har beslutat att finansiera den vetenskapliga studien av händelserna.
- Det är viktigt att en kvalificerad vetenskaplig studie av regeringsbildningen kan göras medan processen finns i färskt minne. Forskning om riksdagen är ett återkommande tema i RJ:s verksamhet, säger Marika Hedin, RJ:s vd.
Information om studien
Jan Teorell, Hanna Bäck och Johannes Lindvall kommer tillsammans med Johan Hellström (Umeå universitet) att arbeta med studien. Arbetet ska bedrivas under full akademisk frihet. Resultatet kommer att läggas fram i en rapport som presenteras under våren 2020 vid ett öppet seminarium i Sveriges riksdag.
Forskargruppens utgångspunkt för studien utgörs av tre frågeställningar.
- Varför bildades just den nuvarande regeringen? Av de 255 teoretiskt möjliga alternativen bildades till slut en regering med samma statsminister och partisammansättning som 2014. Den komplicerade processen och det utfall den ledde fram till förtjänar en noggrann kartläggning och analys. I enlighet med den tidigare forskningen på området kommer här såväl partiernas ideologiska som deras strategiska överväganden att beaktas.
- Varför tog det så lång tid? Tidigare regeringsbildningar i Sverige har under efterkrigstiden i genomsnitt tagit sex dagar. Den här gången tog det 134, vilket är en lång process även i ett europeiskt perspektiv. Enligt den etablerade forskningen brukar regeringsbildningsprocessers längd framför allt bestämmas av två faktorer: de inblandade aktörernas osäkerhet om varandras preferenser och själva förhandlingssituationens komplexitet. Det svenska parlamentariska läget har i båda dessa avseenden förändrats under senare tid. Detta har ökat komplexiteten och bidragit till att öka partiernas osäkerhet om varandras inställning i regeringsfrågan. Frågan är dock om detta räcker som förklaring till varför det tog så lång tid den här gången, eller om den etablerade forskningen behöver kompletteras med nya förklaringsperspektiv.
- Hur väl fungerade det formella regelverket för regeringsbildning i praktiken? Röster har rests om att den utdragna processen i sig talar för att regelverket måste skrivas om, exempelvis gällande tydligare tidsgränser för när talmannen måste föreslå en statsminister, om att valdagen borde förläggas till våren i stället, och om införandet av så kallat konstruktivt misstroendevotum. En första fråga som behöver besvaras gäller dock om, och i så fall på vilket sätt, det spelar roll hur lång tid regeringsbildningsprocessen tar. Är det skadligt för den parlamentariska demokratin om det tar lång tid att bilda regering? Tidigare forskning ger inga entydiga svar, men i vissa länder, som exempelvis Nederländerna, är det normala att det tar omkring 100 dagar att bilda regering utan att detta på något påtagligt sätt tycks skada den holländska demokratin. Kanske är det dock så att skada uppstår först när processen tar mycket längre tid än vad allmänheten förväntar sig. En viktig fråga att försöka belysa är därför om allmänhetens tilltro till partierna, demokratin och de demokratiska institutionerna kom till skada av den utdragna processen. Det skulle även finnas skäl att känna oro för framtiden om komplikationer vid regeringars bildande leder till ökad regeringsinstabilitet, men det är långt ifrån självklart att så är fallet.
För att besvara studiens tre frågor krävs både en kartläggning av förloppet baserad på intervjuer med de mest centralt inblandade aktörerna, och systematiska jämförelser av detta förlopp med både tidigare svenska erfarenheter och regeringsbildningsprocesser i andra jämförbara länder i Europa.Vad gäller den tredje frågeställningen kan även statsrättslig kompetens komma att tillföras forskargruppen. Studiens syfte är dock att analysera det gångna förloppet, inte att utreda eller föreslå förändringar.